De har vetat om varandra sedan förskolan och gått i samma klass under hela skoltiden. Nu går Nellie Robertson och Elsa Modin i sexan på Södermalmsskolan och berättar om en stark vänskap där både humor och allvar får plats.
– Har man en vänskap som är stark så ska man behålla den, säger Nellie.
Under förskolan var de grannar. Elsa gick på förskolan bredvid Nellie. Tjejerna visste om varandra, men umgicks inte. Sedan kom skolan och de hamnade i samma klass.
– Vi kände inte varandra då som vi gör nu, säger Nellie.
Det som gjorde att deras vänskap blommade ut på riktigt var att Elsas andra bästa vän flyttade från Kristinehamn. Elsa umgicks med lite olika personer och en dag var Nellie med dem också och tjejerna fick upp ögonen för varandra på ett annat sätt.
– Nellie är en jättefin vän, säger Elsa.
– Man har ju vänner, men så kommer den där vännen som man verkligen knyter band med och det blir en stark och fin vänskap. Vi tänker väldigt lika och skrattar åt det mesta, säger Nellie.
– I femman var vi med varandra varje dag, nu är det lite mindre, säger Elsa.
De brukar umgås efter skolan. Då kan de gå hem till varandra. Om de är hos Nellie så händer det att de får passa Nellies morfars hund Svante. Båda tjejerna älskar hundar och har en dröm om att starta ett hunddagis tillsammans när de blir vuxna.
– Kanske i Karlstad, säger Elsa.
– Ja, jag kan se framför mig hur vi står och tvättar en hund som ramlar ner i badkaret och pälsen står åt alla håll, säger Nellie och båda fnissar.
Förutom hundintresset så kan de klä ut sig och göra roliga videos. Elsa håller även på med gymnastik och har fått med sig Nellie på det.
– Jag fick lära mig flera saker så nu kan jag mycket. Det är jättekul, säger Nellie.
Förutom att de delar samma humor så finns de där för varandra när den ena är ledsen.
– Jag har haft en period när jag mått dåligt och då har Elsa alltid varit med mig. Hon tar tid för att prata ut så att det känns bättre efteråt, säger Nellie.
– Jag brukar inte må dåligt så ofta, men när jag väl gör det så finns Nellie där för mig och tröstar, säger Elsa.
Hur är man en bra vän?
– Det viktiga är att man aldrig ger upp någon. Har man en vänskap som är stark så ska man behålla den, säger Nellie.
– Att man är snäll och om någon mår dåligt så är man där för den. Och inte prata bakom ryggen, säger Elsa.
Kan ni berätta om något roligt ni gjort tillsammans?
Nellie vänder sig mot Elsa och de funderar lite. Ska de prata om deras danser och utklädnader?
– Eller när vi gick på Fastingen och jag inte vågade åka något? frågar hon och Elsa nickar. Det var en liten bergochdalbana som Elsa åkte typ fyra gånger och det var ett litet gupp i den och då såg hon glad ut. Jag vågade åka den när jag såg att Elsa åkte den. Då var jag stolt. Det var tack vare Elsa som jag vågade.
Hur kändes det, Elsa?
– Det kändes väldigt bra. För det kändes som jag tvingade henne lite först.
– Elsa är en väldigt fin vän, säger Nellie.