Tomas Molin heter mannen bakom boken En magisk resa bland ödehusen. I boken tar han med läsarna på en rundtur bland ödehus, bland annat i Kristinehamns kommun. NKP träffade författaren vid ett av de ödsliga husen – det gamla skogvaktarbostället beläget i Björneborg.
– Husen är både sorgliga, vackra och lite spännande, säger Tomas Molin.
Debutboken Bland tomtar och troll i ödehusen blev så populär att Tomas Molin kände att det nog va tvunget att bli en uppföljare och ett år senare kom den; En magisk resa bland ödehusen. Av 19 kapitel har tre av dem tillägnats Kristinehamn.
Men att det blev några böcker över huvud taget var ren slump.
– Jag är en gammal bankgubbe och har ägnat yrkeslivet åt siffror. Men jag gick i pension för några år sedan. Och det är så att min fru är ganska bra på att fota naturbilder och så var vi ute en dag och åkte bil när hon plötsligt säger ”Stanna!” Och där stod det ett ödehus, säger han.
Tanten frågade: Varför ska vi sitta inne och skita när vi har ett så fint utedass?
Av ytterligare en slump såg de fler ödehus. Tomas Molin fotade dem och bestämde sig för att lägga ut bilderna i en Facebook-grupp.
– Varje fredag la jag ut nya bilder. Och då hände det sig att folk frågade varför jag inte skriver en bok. Och då tänkte jag: Nej, fy fan, ska jag?
Men tanken fick ligga och gro och en bok blev det. Debuten kom ut i april 2022 och blev en succé.
– Så jag gjorde om proceduren, men andra gången gjorde jag det lite annorlunda. Jag skrev boken utifrån vad folk gillade mest. Nästan som en önskelista från folk som följer mig. Nu behöver jag inte leta hus längre, folk skickar dem till mig, säger han.
När NKP träffar Tomas Molin vid ett av ödehuset, beläget i Björneborg, berättar han att huset har stått där i ungefär 220 år.
– Jag har aldrig sett ett hus i stil med detta. Järnverket byggde det åt skogvaktaren. Och varje gång det kom en ny skogvaktare så flyttade han in här med sin familj. En skogvaktare skulle ha det fint. Hela tiden har det bott folk i det här huset som har varit järnverksanknutna. Men nu har det stått öde i femton år.
Huset har ett rum och kök på nedre våningen och två rum på övre våningen.
– År 1965 genomgick huset en förvandling. Jag fick tag på en del folk från Björneborg som hade lite vaga uppfattningar om det här huset. Man installerade en toalett samtidigt som det bodde en tant här. Hon tyckte inte så mycket om förändringar, den här tanten, så hon frågade: Varför ska vi behöva sitta inne och skita när vi har ett så fint utedass? berättar Tomas Molin.
I boken berättas det om, förutom det gamla skogvaktarbostället också om Romanhuset i Kristinehamn med sin otroliga historia och ödebyn Bromsjöbodar i Bergslagen som övergavs helt på 1940-talet.
– Jag har valt att fokusera på östra Värmland, Närke och västra Västmanland. Boken är fylld med massor av nostalgi och kulturhistoria, säger Tomas Molin och fortsätter:
– Det handlar också om att bevara det här till eftervärlden i ord och bild. Om några år kanske de här husen är borta, men då finns de kvar i böckerna. Jag brukar säga att de här gamla husen är både sorgliga, vackra och lite spännande.
De övergivna husen påminner honom också om hans egen barndom, framför allt när han tänker på de allra första ödehusen han hittade tillsammans med sin fru.
– Jag fick en slags flashback till min egen barndom. När jag växte upp fanns det just ett ödehus ungefär två kilometer hemifrån. Jag var en sju, åtta år. Jag kunde stå och bara titta på det där huset i en timme. Farsan sa att jag hade blivit lite förhäxad av det där ödehuset.
När han inte fick någon som följde med honom rymde han hemifrån.
– Men jag gick aldrig längre än till ödehuset, så de visste precis var de skulle leta efter mig. Jag stod bara där och tittade. Nu är jag här igen, det är klart att det blir lite som att knyta ihop säcken efter så många år, avslutar han.