Björneborgsträffen The American Way arrangerades i år två veckor tidigare än normalt och resultatet får betraktas som lyckat. Folkparksföreståndare Anders Larsson är i alla fall nöjd:
– Jämfört med i fjol är det här mycket bättre.
Ända sedan starten har Björneborgsträffen arrangerats helgen innan midsommar. Men när Karlskoga lade sin motorvecka så att den avslutas samma helg blev konkurrensen för stor.
– Vi kände att vi inte kunde konkurrera och började titta på andra helger. Men det är som Tomas Ledin sjunger, sommaren är kort. Vi hade kanske tio, tolv lördagar att spela med, säger Anders Larsson.
Med tanke på att man arrangerar The European Way i slutet av juli föll det sig naturligt att tidigarelägga träffen. Och med tanke på att det är ungefär 90 bilar i parken, som rymmer 150 som mest, är resultatet klart godkänt.
– Solen skiner, parken är full med bilar och folk. Vad mer kan man begära? säger Anders Larsson och ler.
Bytet av helg kan ha ställt till det för en del som kanske hade planerat in att åka hit samma dag som vanligt, men å andra sidan kan den ha öppnat möjligheter för andra som varit upptagna då att ta chansen att åka hit den här gången. Vid insläppet säger personalen att de har sett flera ekipage och besökare man aldrig har sett förr.
En av dem är Leif Asklund från Örebro. Han har många gånger funderat på att åka till Björneborg, men det har aldrig blivit av. Och nu har han dessutom en ny ögonsten att visa upp, en gräddvit Lincoln Continental Town Coupé -78.
– Jag köpte den ifjol. Jag har i många år varit på jakt efter en orörd Lincoln och så fann jag den här, säger Leif Asklund.
Och så har den riktiga kofångare, inget plast-tjosan här inte!
Han berättar att bilen har rullat i Orlando, Florida. En äldre dam och hennes man köpte den som ny och hon sålde den för fem år sedan när hon var 90 år gammal. Då importerades den till Sverige av Olofsson Auto i Norrköping.
– Sedan bytte den försäljare några gånger innan jag fann den i Köping förra året, säger Leif Asklund.
Vad är det som lockar med Lincoln?
– Storleken, men framför allt komforten. Den flyter liksom fram på vägen, svarar Leif Asklund.
Du låter smått förälskad när du talar om den?
– Jo, men det är jag! Den är så himla lättkörd. Servon gör att man kan styra den med lillfingret. Trots sin ålder är den ändå väldigt modern. Den har AC, elhissar, elstolar och elöppnande koffert.
– Och så har den riktiga kofångare, inget plast-tjosan här inte!
Leif Asklund fortsätter att beskriva bilen i översvallande ordalag och prisar dess linjer, strålkastarna som fälls upp med vakuumsystem.
– Sedan är det så maffigt att sitta och köra den och se den här motorhuven framför sig.
Ett bekymmer med bilen är dess storlek. Den är 5,95 meter lång och knappast någon stadsbil. Att hitta ett garage att parkera i är ett kapitel för sig.
– Men jag har en kompis med stort uthus där jag kan vinterförvara den i alla fall, säger Leif Asklund.
Han berättar att han faktiskt har en Lincoln till, en -97:a. Men får han välja föredrar han att köra den äldre av dem.
– När det gäller komfort och körglädje har utvecklingen gått bakåt, säger han med ett skratt.