Lågbetalda, utbrända, slutkörda, ledsna, besvikna medarbetare inom vårdyrket
Inom vården lägger vi vår själ, hjärta i vårt arbete där vi ser människan och hens värde. När ska vårt yrke ses som värdefullt och värderas efter den omsorg vi lägger ner vår själ och engagemang i?
När vi äntligen som undersköterskor och vårdbiträden får en möjlighet att åka på utbildning och kurort betalt av vår arbetsgivare är glädjen stor. En känsla av uppskattning och värde i våran roll i samhällets tungrodda yrke. Denna uppskattning gavs till alla i kommunen. Det var betalat och klart redan sen start.
Men om du råkade vara sjukskriven, mammaledig, bytt arbetsplats inom kommunen och/eller ska gå i pension detta år, ja då får du inte ta del av denna redan betalade uppskattning. Det budskapet fick personalen till sig. Trots upprepade försök från personalens sida blev de nekade att följa med. Tanken som slog mig var att oavsett om hen går i pension, är mammaledig, sjukskriven eller byter arbetsplats inom samma arbetsgivare inom vårdyrket – borde inte alla få ta del av denna uppskattning och utbildning för en bättre äldreomsorg i kommunen?
Detta var acceptabelt ända tills personalen som är tjänstledig och byter arbetsplats ändå fick ta del av denna uppskattning, trots att det var en helt annan inriktning.
Den kommun som ställer krav på en bättre äldreomsorg visar ingen hänsyn till de anställda som känner sig besvikna över att inte få ta del av som övriga i kommunen.
Lågbetald, utbränd, slutkörd, leden, besviken medarbetare inom vårdyrket