Nisse Sörstrand vill anlägga en bergtäkt strax utanför Skottlanda, men har stött på motstånd. Det nyligen avslutade samrådet resulterade i fler negativa kommentarer än vad han hade räknat med.
Som entreprenör i transportbranschen kör Nisse Sörstrand grustransporter i de södra kommundelarna, men även kring Åtorp och norra Skaraborg.
Ett problem han upplever, och som dessutom är det starkaste skälet till att han vill anlägga en egen bergtäkt utanför Skottlanda, är att närmaste bergtäkt ligger fyra mil bort. Han berättar att arbetet planeras tillsammans med markägaren Andreas Jansson och Källebackens Grus från Töreboda.
– Den planerade bergtäkten skulle alltså spara åtta mils transporter. Det ger en miljövinst, men också lägre pris till kunden eftersom bränslekostnaderna sjunker, säger Nisse Sörstrand.
Han berättar att det finns ett stöd för deras idéer. Det är bönder, andra företagare och privatpersoner som står bakom planerna på en bergtäkt.
– Men tyvärr finns det folk som tycker att de blir störda, säger han.
Bland annat nämner han en 25-sidig inlaga med argument mot bergtäkten från en person som inte ens är har fast boende i bygden. Denne är dock inte ensam om att ha haft synpunkter under samrådsfasen. Det är fler av dem som fått ta del av materialet som protesterar.
– Jag tycker det är synd att folk är emot företag som vill satsa på landsbygden, vågar ingen satsa så är det svårt med en levande landsbygd, säger Nisse Sörstrand.
Han menar att det krävs utveckling för att man ska ha en levande landsbygd, men förstår också att en bergtäkt kan väcka känslor:
– Jag är den första att erkänna att det låter en del, men vi har också försökt att ta så mycket hänsyn som möjligt i vårt upplägg.
Exempelvis har de för avsikt att anlägga en helt ny väg till bergtäkten i stället för att använda den befintliga vägen. Även om det innebär en extra kostnad tror han att det är värt det eftersom man då slipper köra transporterna precis utanför de hus som ligger längs vägen.
Det är redan ett kalhygge på den berörda marken.
Nisse Sörstrand är också tveksam till om alla de som lämnat in negativa synpunkter ens har bemödat sig att läsa handlingarna ordentligt:
– Någon skrev att det var synd att skogen skulle försvinna, men det är redan ett kalhygge på den berörda marken.
Hur stor verksamhet planerar ni för?
– Den tillståndsansökan som vi jobbar på att lämna in är för 100 000 ton per år under en 20-årsperiod, svarar Nisse Sörstrand.
I praktiken innebär det att borrning och sprängning sker i samband med krossning, vilket görs ett par, tre gånger år. Det är ingen dygnet runt-verksamhet det är tal om. Nätter och helger är det tyst.
– Det är krossningen som låter mest, men vi har valt vår och höst för att minimera störning under sommaren. Annars hörs det inte så värst mycket mer än en vanlig traktor.
Vem håller i samrådet?
– Det har vi gjort själva. Det är länsstyrelsen som beviljar tillstånd och det är dit vi ska lämna ansökan när den är klar. Men länsstyrelsen gör inte samråd så det får vi hantera på egen hand.
Nisse Sörstrand berättar att det även finns en oro kring att brunnar ska påverkas av verksamheten. Där har han lugnande besked att lämna:
– Jag har varit i kontakt med Hav- och vattenmyndigheten och det är grönt ljus från deras sida. Eftersom vi inte kommer ner till grundvattennivå ska inte verksamheten påverka vattnet.
Dessutom ska man ta dit en arkeolog för att undersöka en fornlämning 300 till 400 meter från platsen. Detta för att försäkra sig om att inte heller den kommer att påverkas.
Så vad händer nu?
– Vi kommer att bjuda in till ett fysiskt möte där vi ska lyfta de synpunkter som kom in under samrådet. Jag kommer även att erbjuda dem som vill att följa med till en bergtäkt för att få se hur det fungerar. Jag tror att det skulle kunna ge svar på många frågor, svarar Nisse Sörstrand.
Någon ansökan kommer inte att lämnas in till länsstyrelsen förrän efter det fysiska mötet.
– Sedan räknar vi med att tillståndsprocessen tar ett år om inget oförutsett uppstår, säger Nisse Sörstrand.