Från chefsjobb på Rang-Sells i Västerås till fårbonde i Ölme. Det blir snart verklighet för Kristina Ek och Håkan Gulliksson. Av en slump blev de förälskade i får och Kristina har nu startat ett eget företag. I juni går flyttlasset.
– Det är häftigt att som 55-åring få lära sig något nytt, säger Håkan Gulliksson.
Kristina Ek står och sopar spindelnät i det gamla stallet. Över ett boxgaller hänger en tovad fårfäll och i en box ligger flera bruna papperspaket med hoprullad ull som är redo att användas. Håkan Gulliksson kommer körande med en mindre traktor.
Gården är välkänd av de flesta i Kristinehamn. Kåre Knudsens föräldragård i Ölme och från och med sommaren är de nya hyresgäster i det stora vita huset. Men hur kommer det sig att två personer från Västerås flyttar just hit?
Allt började med att de började längta ut på landet. Kristina och Håkan har inga gemensamma barn men har varit tillsammans i flera år. Håkans barn är utflyttade sedan länge och har egna familjer och Kristinas yngsta dotter tar studenten i juni. I takt med att hennes barn blivit större har längtan att komma närmare naturen växt sig starkare. Paret har ett stort naturintresse och är ute i skog och mark med sina hundar titt som tätt.
– För två år sedan fick vi möjlighet att på obestämd tid hyra en liten gård från 1700-talet i Julita i Sörmland. Gården heter Djupanboda och består av två små hus och en loge som ligger mitt i en enorm fårhage. Det är Nordiska museet som äger platsen och med kunskapsstöd av deras kulturhantverkare började vi rusta upp den lilla gården i tidstypisk stil, säger Kristina.
Paret var på gården och jobbade varje helg och all ledig tid.
– Vi kom dit i december första gången och då var det fårbajs på hela verandan, säger Håkan.
Då gick inte fåren där, men på sommaren släppte fårbonden ut dem i hagen runt gården igen.
– Den sommaren satt vi ofta där på ängen med fåren och det var då vi upptäckte hur sociala och kärvänliga får är, säger Håkan.
Där och då föddes tanken att de skulle flytta till landet, någonstans kring Julita Herrgård och skaffa får av någon gammal allmogeras. Kristina sökte och läste på om de olika allmogeraserna på internet, men så kom Marita Tauni, som har svartnosfår upp i flödet, så Kristina kontaktade henne och frågade om de fick komma och hälsa på fåren. Och självklart fick de det. Det var hösten 2021 i september.
– Det var den 16 oktober 2021, berättar Kristina, som vi klev in i fårhuset första gången och det var fårklippningsdag.
Marita visade då även sina tovade ullfällar som hon hade gjort.
– Det här var första, men inte sista gången vi besökte fåren. Besöken blev tätare och tätare och Marita lärde oss massor om att ha får, säger Kristina.
Då var fortfarande tanken att de skulle flytta till Julita men så kläckte Marita idén och sa ”Ska ni inte flytta till Värmland?”, och därmed var tankeprocessen igång. Marita började skicka länkar från Hemnet på hus och gårdar till salu men inget av dem kändes riktigt rätt. Men både Kristina och Håkan hade börjat bli rejält förtjusta i Värmland och värmlänningarnas varma sätt att vara, särskilt de lantbrukare de träffade.
– Sen sa hon i bara farten att vi kunde hyra det stora, vita huset, säger Kristina.
– Det har snart stått tomt i två år, säger Håkan.
I februari 2022 fick Kristina lära sig av Marita hur man tovar en ullfäll och förra sommaren hade Kristina med sig massa ull till Julita och hon tovade fällar hela semestern. Hon beskriver det som att hon fick dille på det och gjorde en fäll om dagen. Tanken att ha kurser i hantverket föddes men hon undrade om folk verkligen skulle komma till en sådan kurs om den hölls på Ölmeslätten. Det visade sig att det gjorde folk. Kursplatserna var fyllda efter ett dygn. Sedan hösten 2022 har hon haft kurser varannan helg.
– När det hållit på några månader och blivit regelbundet så vaknade idén om att våga testa starta ett företag och ägna ännu mer tid till detta. Så föddes ”Snällfäll”. Men det är hennes grej. Jag letar jobb just nu, säger Håkan.
– Det är så himla kul att folk vill komma hit till Åkerbo gård och testa tova sina egna fällar, jag har så roligt, säger Kristina.
– Det har kommit kursdeltagare hit från Norge, Finland och Sveriges alla hörn, säger Håkan.
Snart har det gått en månad sedan Kristina hade sin sista dag på Rang-Sells, där hon var sektionschef.
– Jag sa upp mig och jobbade min sista dag den 31 mars. Jag har jobbat som chef sedan 1998 och jag tycker att det har varit så kul att jobba med människor och uppdrag i förändring och utveckling och jag har lärt mig jättemycket om mig själv och andra. En del kanske tycker att det är lite väl att hoppa från en trygg anställning men jag har gjort det så länge nu, i tjugofem år. Nu vill jag testa något helt annat och sätta mig i en helt annan typ av situation. Jag hade det bästa gänget på Ragn-Sells, de var helt underbara personer att jobba med, så jag flyr inte från något, det är snarare så att jag dras till det här, säger Kristina.
Vi ses på en tisdag och paret förbereder sig då för att packa in sig och hundarna i bilen och tuffa tillbaka mot Västerås, mycket motvilligt kan tilläggas. Håkan jobbar som enhetschef på Vafabmiljö i Västerås. Han har inte sagt upp sig ännu, men letar jobb just nu.
– I det här läget så försörjer det som Kristina gör inte oss båda. Jag letar mellan Karlstad och Karlskoga kan man säga, utefter E18, säger han.
Han brinner inte för ullhantverket lika mycket som han gillar att renovera och återställa. Matlagning är också ett intresse. Att utvidga Kristinas företag ser han som en stor möjlighet, med gården som sprängbräda och bas.
– Jag är inne på upplevelse och mat och att använda gårdens möjligheter. Sommarcafé är kanske en början, säger Håkan.
– Det är en otrolig möjlighet att få göra det här med Marita och Kåres mentorskap. Vi får så mycket av dem och vi vill kunna ge tillbaka, säger Kristina.
Hur känns det att bli kristinehamnare då?
– Det känns suverän bra och vi har fått ett så bra intryck och bemötande av Värmlänningar vi möter. Man pratar mer med varandra här, reflekterar Kristina.
– I köer så söker folk kontakt, spontant och enkelt, säger Håkan.
– Det är otroligt härligt och välkomnande, säger Kristina.