Tjänstemannasällskapet
Tjänstemannasällskapet har funnits sedan 1915 och är öppet för såväl offentligt som privat anställda. Med endast två sammanträden per år ligger det i sakens natur att nämnda sällskap inte märks så mycket. Pandemin höll också verksamheten tillbaka under ganska lång tid. Årligen återkommande årsmöten ägnar man sig åt när pandemi och annat elände inte står i vägen.
Vid det sistlidna årsmötet var en av sällskapets egna medlemmar huvudtalare, nämligen Lars Yngström, som förutom att vara en framgångsrik företagare, också kunde branschen utan och innan, varför hans föreläsning gick som på räls.
För det var nämligen räls, och i synnerhet svensk sådan, som han talade om och inte den minsta rälsstump verkade ha slunkit ur hans välfyllda kunskapspåse.
Att Fastings marknad i stor utsträckning handlade om transporter på den stålskodda vägen och på sjön, har väl undgått få.
Att vagnar och lok under en period under det sena 1800-talet tillverkades på det vi i dag kallar Norra verken har möjligen försjunkit i minnets källarvalv, men det var för sin tid en mycket viktig verksamhet.
Vid ett årsmöte väljer man styrelse med mera och Tjänstemannasällskapets funktionärer är då följande: Ordförande Bosse Pettersson, vice ordförande Mats Hane, sekreterare Björn Nyström, vice sekreterare Olof Andersson, skattmästare Karl Gunnar Björn, klubbmästare Gunnar Gustafsson, vice klubbmästare Olof Andersson och suppleant Lars Blomkvist. Revisorer: Rolf Södergren och Magnus Stenström. Valberedare: Bo Wennström
Björn Löss Nyström
Finska föreningen
Finska Föreningen i Kristinehamn har haft sitt ordinarie årsmöte med sedvanliga förhandlingar.
Efter mötet hade vi en trevlig samvaro kring kaffebordet med lottförsäljning.
Toini Keskinen
Varnan Vis -och Folkmusikförening
Varnan Vis -och Folkmusikförening har haft årsmöte.
Det har varit ett lyckosamt år med många välbesökta och uppskattade konserter.
Dagen efter att alla coronarestriktioner tagits bort i februari arrangerade vi en konsert med Susanne Alfvengren i Björneborgs Folkets hus. En fin konsert i en lokal som lämpade sig mycket bra för en viskväll.
Den andra konserten hölls i mars på Norrgården med Duo Disparat som bjöd på musikaliska finurligheter.
I maj arrangerade vi en konsert med Symbio i Mastmagasinet. En duo som turnerat runt om i världen och nu gjorde sin första spelning i Värmland. De spelade dragspel och vevlira och visade sig vara riktiga virtuoser på sina instrument.
I början av juni arrangerade vi en öppen scen i Mastmagasinet. En lyckad kväll som gjorde det uppenbart, att vi har många duktiga musiker i vår närhet,
Hösten skulle ha inletts med Tullamore brothers, men de fick förhinder, och ersattes istället av en av deras medlemmar Olle Unenge som med sin orkester sjöng visor från Långsamheten.
I oktober drabbades vi av ännu en avbokning men lyckades med kort varsel engagera CeGez orkester – ett Värmlandsband som bjöd på äkta spelglädje och roliga berättelser.
I november arrangerade vi en Lillebror Söderlundh-afton med Kristinehamns Stråkorkester som husband, där flera av föreningens medlemmar samt Kristinehamns Manskör och Lars Bergström deltog. Till konferencier hade vi engagerat Christina Mattsson som är svärdotter till Lillebror. Det blev succéartad tillställning inför en fullsatt kyrka.
Styrelsen har efter årsmötet följande medlemmar: Erik Ekeberg, ordförande, Fredrik Berg, kassör, Magnus Lindgård, ledamot, Rune Blidh, ledamot, Maria Lekare, ledamot, Anna-Karin Persson, suppleant och Angelica Olsson, suppleant.
Föreningen planerar att ha sex konserter och en öppen scen även under 2023.
Rune Blidh
FN-föreningen
Kärleken till det ryska språket gjorde Bengt Jangfeldt till Rysslandskännare. Någon ideologisk grund vilar inte intresset på. När han besökte Kristinehamn föreläste han om Ryssland som idé, med utgångspunkt från sin bok Vi och dom. Det visade sig vara en titel som träffande sammanfattar hur ryssar (”vi”) ser på västvärlden (”dom”). Här kan nämnas att även Vladimir Putin i ett möte med Joe Biden 2011 poängterade att hans folk inte är ”som ni”.
Boken bygger på tankar som grott hos honom sedan invasionen av Krim 2015, nu tragiskt aktuell för att citera Jangfeldt själv. Arrangemanget drog stor publik och var ett samarbete mellan FN-föreningen och biblioteket, med stöd av Vuxenskolan.
Rysk historia kan sägas ha varit väldigt konstant under överblickbar tid, på det sättet att det strukturellt sett är samma land i grund och botten. Och man styrs av ett extremt dåligt politiskt system, enligt Jangfeldt.
Misstänksamhet och till och med förakt mot väst är och har varit ständigt närvarande. Ryssarna ser sitt land som moraliskt överlägset länderna i väst. Öppenhet mot västvärlden har genom historien varvats med fientlighet mot allt som har med väst att göra. Om man blickar österut mot relationen mellan Ryssland och Kina, konstaterar Jangfeldt att den sker på Kinas villkor. Ryssland kan snarast betraktas som en vasallstat.
Den ortodoxa kyrkan spelar en stor roll i Ryssland. Man finner stöd i religionen för att motverka marknadsliberalism och vad man anser vara allmän dekadens och sexuell omoral, till exempel hbtq-personers rättigheter, och förespråkar i stället bevarandet av traditioner. Man valde den östromerska religionen med säte i Konstantinopel på 1000-talet. Ryssland skulle ta ansvar för kristna värden med Moskva som andligt centrum. Officiellt var Ryssland ateistiskt efter ryska revolutionen 1917 och fram till kommunismens fall 1991. Nu stöds Putin av den ortodoxa kyrkan, som återfått mycket av statusen som statskyrka.
En lärorik genomgång av Rysslands tsarer från Peter den store i slutet av 1600-talet och framåt visade att det visserligen funnits härskare som genomförde reformer, men grunden har hela tiden varit att folket ”måste” styras av en enväldig tsar för sitt eget bästa.
Ryssland är antingen eller, inget mitt emellan. Katarina den stora, som var född tyska, var en stor anhängare av upplysningsfilosofins idéer och lät utarbeta ett förslag till en konstitution i dess anda. Men hon blev så rädd för sitt eget liv när den franska revolutionen inträffade 1789 att hon bröt med de franska filosoferna och övergav de planerna. Så är det i Ryssland – när utvecklingen går för långt i demokratisk riktning, bryter man med den.
Rädsla sitter i generna hos ryssarna, enligt Jangfeldt, och det är makthavarna man är rädd för. Alla kan avlyssnas, det är en realitet man lever med. Jangfeldts vänner i Ryssland vågar knappt tala i telefon, av rädsla för att råka säga något fel. Protesterar man inte? undrade någon i publiken. Även talespersoner för Putin på TV kan vara motståndare till regimen, menade Jangfeldt. Man har inte nått en tipping point när rädslan för någonting annat är större än rädslan för Putin. Det är ju han som har gjort Ryssland till ett relativt rikt land! Däremot finns ett stort Putinmotstånd hos den otroligt förmögna eliten, beroende på att de är rädda om sina privilegier. I och med sanktionerna mot Ryssland har de fått starkt begränsade möjligheter att resa utomlands och leva det liv i lyx som de vant sig vid.
Jangfeldts slutsats om Rysslands nära framtid är tämligen dyster. Putin kommer inte att ge upp, det finns ingen återvändo. Ingen kan veta hur det kommer att sluta. När Vi och dom kom ut 2017, ansågs den ge en pessimistisk bild av utvecklingen i Ryssland. Men den senaste tiden har tvärtom visat att långtgående förändringar krävs. Annars ligger en parallell med Tyskland efter andra världskriget nära till hands – det vill säga att landet måste byggas upp på nytt.
Sammanfattningsvis fick åhörarna en hel del att begrunda.
Siw Wikström