Hon var tolv år när hon började som deltagare i Små Pärlor. Nu har hon fått Christinateaterns kulturstipendium där en del av motivering lyder: ”För ett ihärdigt och outtröttligt engagemang med verksamheten för teaterns minsta.”
– Det känns kul att bli uppmärksammad, säger Molly Svensson, 25.
Det var bästa kompisen som tog med henne till Christinateatern för första gången. Som barn beskriver hon sig själv som en ganska blyg och tillbakadragen flicka, men det var något med teatern som fick henne att stanna kvar.
– Jag visste inte att det var min grej först, men jag utvecklades mycket över åren och har trivts bra. Mycket var att man fick vara den man var. Jag fick träffa folk som både var lika och olika mig, men alla är sina egna personer och alla är där på samma premisser, säger hon.
När hon var runt 14 år visade det sig att ledarna som då jobbade med henne och de andra barnen i Små Pärlor skulle börja plugga och då behövdes det ersättare.
– De frågade om någon av oss ville ta över och jag blev sugen, sen kom jag aldrig därifrån.
Det är nu elva år sedan. Att leda barnen tar ungefär tre timmar i veckan, men det är tid som ger väldigt mycket tillbaka.
– Man ser i barnen och ungdomarna att det gör skillnad. Det ger en plats för dem att vara på, de är välkomna och de får vara sig själva.
Nu är hon aktiv i högstadiegruppen, men har en mer administrativ roll. I februari styrdes nämligen flyttlasset till Örebro tillsammans med sambon, då hon började plugga till lågstadielärare, något hon tror är ett resultat av teaterintresset.
– Det kommer nog därifrån. Jag har utvecklats mycket och lärt känna mig själv.
Hon tystnar innan hon eftertänksamt fortsätter:
– Det är väldigt stort när man tänker på det.
Hon spelar också i Små Pärlors vuxengrupp, så att sätta teatern på paus verkar inte ingå i planen.
– Det känns bra. Jag trivs väldigt bra i Örebro men det blir mycket åkande till Kristinehamn. Jag vill vara kvar i teatern.
Motiveringen till kulturstipendiet lyder: ”För ett ihärdigt och outtröttligt engagemang med verksamheten för teaterns minsta. Genom livets olika faser, oavsett studier, jobb eller flytt har du ändå alltid dykt upp och funnits till för vem som än behöver. En trogen eldsjäl. Vi tackar dig.”
Som tack fick hon också ett diplom, blommor och en ljuslykta från Krukmakeri Hemjord.