Bara en enda vilodag mellan VM och SM blev en rejäl utmaning för både hundar och förare när tävlingarna i draghunds-SM avgjordes i Åsarna. Andreas Sande från Rudskoga lyckades trots det knipa en silvermedalj.
– Det kändes som ett riktigt test för hundarna för att se om de skulle orka. Det var som ett tour de ski för hundarna men med färre vilodagar än vad skidåkarna får, säger Andreas Sande, hemkommen efter förra veckans tävlingar i draghund.
Hela dagarna går åt till att förbereda hundarna så att de kan prestera på max.
Under fredagen blåste det rejält, i byarna var det ibland stormstyrkor och Andreas berättar att vissa förare hade svårt att hålla slädarna i spåret.
– Där tror jag att vi som ofta är uppe och kör på fjället hade fördel att hundarna är vana att gå i hård vind, säger han.
Andreas menar att hundarna imponerade.
– De överraskade positivt och matade på bra. De hade sparat formtoppen till SM.
Han förklarade att det var lite kallare än under VM vilket var en fördel.
– Det tyckte de om.
Det var jämnt i toppen. Andreas körde fyrspann, även hans fru Frida ställde upp i samma klass. Där slutade de tvåa och trea med Andreas som vinnare i deras interna tävling.
Frida ställde även upp i tvåspann.
– Mest för att vi hade fler hundar som inte hade fått gå. Det var lite de som inte platsade i de två fyrspannen.
Andreas förklarar att det var två hundar som inte brukar få gå framme i spannen, antingen för att de inte håller farten på tävlingarna eller att de inte har ledaregenskaper.
– Trodde vi, skrattar han.
Det visade sig att de fungerade klockrent som tvåspann.
– Det blev ett silver i tvåspann och det blev den stora överraskningen.
Paret fick till slut med sig tre SM-medaljer hem, två silver och ett brons.
De är nu ganska rejält trötta även om det var en positiv upplevelse. Det är långt från bara hundarna som sliter.
– Hela dagarna går åt till att förbereda hundarna så att de kan prestera på max.
Andreas säger att det är lätt att tro att det är hundarna som gör allt jobb.
I uppförsbackar, sparkar, springer och lutar sig för att driva på hundarna.
– Man arbetar. Ska man tävla på elitnivå krävs det att man hjälper till.
Dessutom är det hårt arbete med att träna alla hundarna.
– Det är inte bara en liten hobby, det är något man sysselsätter sig med hela året.
Han förklarar att även om det är roligt att tävla är det inte huvudorsaken till att man håller på. Det är ett sätt att ta sig ut i naturen.
– Det är många steg för att hålla igång ett hundspann. Man måste lägga ner mycket träning på och med hundarna för att prestera på topp.
Andreas och Frida är båda drabbade av det han kallar ”polarhunds-sjukan”. Det börjar med en eller ett par hundar, sen blir de fler och innan man vet vad som hände har man 17 stycken.
Så om jag frågar hur många ni har vid den här tiden nästa år så svarar du inte 18?
– Osvuret är bäst.
Nöjd med fjärdeplats i VM – skadad täthund och värmen var till Andreas nackdel