Felicia, 22, blev hemmasittare som 13-åring: ”Jag försökte ta mitt liv”

Felicia Åberg slutade att gå till skolan i högstadiet. I fem år var hon hemmasittare.

Trots upprepade försök att läsa klart högstadiet gick det inte. Ångesten och panikattackerna var för svåra att hantera.

Men en dag när hon fick ett nytt besked som förändrades hennes liv för alltid.

Felicia Åberg tittar sig omkring på skolgården på Kristinehamns folkhögskola. Att hon läser in andra året på gymnasiet var inget hon trodde att hon någonsin skulle kunna klara av några år tidigare.

2014 såg Felicias liv helt annorlunda ut. Hon var då tretton år gammal och skulle börja högstadiet. De första dagarna i skolan blev starten på en lång mardröm.

– Jag fick panikattacker och hade fruktansvärt ont i magen. Jag kände bara att jag ville fly från klassrummet och skolan, berättar Felicia Åberg.

Varje dag när Felicia skulle gå till skolan hade hon hjärtklappning.

– Jag fick panik av att sitta i ett klassrum med mina klasskamrater. Jag tänkte hela tiden hur jag ska ta mig ut därifrån. Jag kände mig instängd, förklarar hon.

Blev hemmasittare

Till slut kände Felicia att det inte gick längre. Hon stod inte ut med att plåga sig själv när hon skulle gå till skolan.

– Jag slutade att gå dit och jag blev en hemmasittare istället.

Men att strunta helt i skolan var inget som Felicia strävade efter, eftersom hon visste att socialen kunde bli inkopplad i hennes skolsituation.

I Sverige råder det skolplikt för de barn som är folkbokförda i landet. Skolplikten gäller från och med det året barnet fyller sex år och börjar förskoleklass. Skolplikten är tioårig och gäller under hela grundskolan.

– Eftersom jag var tvungen att läsa högstadiet gjorde skolan upp en plan för mig att jag skulle komma till skolan minst en gång i veckan. Men jag klarade aldrig av att vara kvar en hel lektion.

”Fick panikattacker”

Från sjuan fram till mitten av nian gick Felicia både till Fyren och Kompassen, där det var ett klassrum med två lärare och få elever.

– Jag klarade bara av att vara där en timme i veckan. Jag vandrade i korridorerna som ett spöke i två och ett halvt år. Lärarna sa åt mig att jag skulle gå på lektion, men jag klarade inte av det.

Till slut blev skolsituationen såpass ohållbar att barn- och ungdomspsykiatrin kopplades in.

– Jag hade flera möten med Bup, rektorn och lärarna i sjuan. De tog fram ett skolschema till mig, men när kontakten med Bup tog slut sprack skolschemat och det höll i ungefär en vecka.

Fortfarande förstod inte Felicia vad det var som gjorde att hon fick sådan panikångest av att gå till skolan.

– Lärarna frågade varför jag fick det och varför jag stannade hemma, men jag kunde inte svara på det. Jag hade ingen aning.

Suicidtankar

Men Felicias skolbekymmer började inte på högstadiet. Redan när hon gick i förskolan brottades hon med panikattacker.

– Min mamma fick tvinga iväg mig till skolan. Jag ville inte gå dit. Jag hade svårt att leka och prata med de andra barnen på rasterna. Jag hade känslor som jag kände att jag inte kunde hantera. Jag hade ingen aning om varför jag hade det så. Jag har alltid känt mig annorlunda, att jag inte är som de andra och passar inte in, men då förstod jag inte varför jag kände så.

När ångesten och panikattackerna var som värst drabbades Felicia av suicidtankar.

– Ångesten kommer ofta när jag känner att jag inte klarar av livet. Det är baserat på att jag inte tror på mig själv. När livet känns för jobbigt.

Felicia gjorde ett självmordsförsök när hon var runt 15 års ålder.

– Jag försökte ta mitt liv, säger hon och tittar ut genom fönstret.

Asperger-diagnos

I mitten av nian fick Felicia påbörja en utredning på barn- och ungdomspsykiatrin i Karlstad, efter lite mer än ett års väntan.

– Jag fick reda på att jag har Asperger, social fobi, panikångest och tvångstankar. Det var skönt att få reda på varför jag mått som jag mått. Men det var också jobbigt att få min Asperger-diagnos.

I dag medräknas Asperger-diagnosen i autismspektrumtillståndet (AST) som är ett samlingsnamn för andra diagnoser, till exempel autism.

– Jag tycker att det är åt helvete fel att jag fick vänta två år. Det hade varit skönt att få reda på redan i sjuan vad det var för fel på mig.

Efter att hon fick reda på sin diagnos påbörjades en behandling på barn- och ungdomspsykiatrin. Felicia fick redskap och kunskap om vad det innebär att leva med en Asperger-diagnos.

Men Felicias hade haft ångest och panikattacker under såpass lång tid och missat mycket från skolan, så hon fick börja studera på Annexet, som är en del av IM-programmet.

– Annexet är ett ställe dit elever kan komma och man anpassar en studieplan efter elevens behov. Om man vill jobba hemma så är det okej, eller om man vill sitta själv, så går det också.

Började på folkhögskola

Felicia gick på Annexet fram till 2019.

– Jag gjorde inte så mycket skolarbete, men jag fick hjälp med att arbeta med min sociala fobi och hur jag skulle hantera den. Det var jobbigt när jag skulle träna på sociala situationer. Men nu är jag jättetacksam för att jag har gjort det.

2019 började Felicia på Kristinehamns folkhögskola. Hon började en kurs för att läsa in högstadiet. De ämnen som krävs för att läsa in högstadiet är matte, svenska engelska och samhällskunskap från årskurs nio.

– Det var läskigt och spännande att börja. När jag började plugga på KPS hade jag kvar mycket av min sociala fobi och svårigheter. Men ganska så snabbt började jag att hitta vänner. Jag hade aldrig riktigt haft det förut och så skaffade jag en pojkvän.

Felicia läste in årskurs nio på två år.

– Det första året behövde jag anpassa mig till rutiner och ett skolschema. Det andra året gick lättare.

Läst in flera ämnen

I dag läser Felicia in andra året på gymnasiet på utbildningen studiespåret. Hon har läst in flera gymnasieämnen. Men vägen till att kunna studera in gymnasiet har inte varit lätt.

– Jag kan fortfarande få självmordstankar. I dag kan jag ta mig ur de känslorna ganska fort. Jag har en hund som jag går ut och går och leker med. Eller så lyssnar jag på musik och det hjälper.

Emma Holmgren som är Felicia Åbergs kursassistent har märkt av en stor skillnad de två senaste åren:

– Det är stor skillnad på henne nu och vad hon klarar av i dag. Det är helt fantastiskt att få vara med och följa den resan, säger hon.

Felicia Åberg märker själv av vilken utveckling hon har gjort.

– På den tiden jag var hemmasittare mådde jag verkligen jättedåligt. I dag känns det som himmelriket.

Med ett år kvar på gymnasieutbildningen är Felicia lite orolig för vad som ska hända sedan.

– När jag är färdig med gymnasiet vill jag inte bli hemmasittare igen, säger Felicia.

– Nej jag lovar att vi ska försöka att se till att du hittar något jobb, säger Emma Holmgren.

I nuläget slipar Felicia på sitt CV och personliga brev för hon har nämligen tänkt söka sommarjobb inom Kristinehamns kommun.

– Jag får se om jag ska jobba på ett LSS-boende sedan eller vad jag får tag på. Det är mitt första sommarjobb som jag ska söka det ska bli spännande, avslutar Felicia Åberg och går ut från Kristinehamns Folkhögskola.

Hon har siktet inställt på att hon ska bli färdig med gymnasieskolan.