Därför bör äganderätten i skogen stärkas

Ledare
PUBLICERAD:
Konflikten i skogen är större än den skulle behöva vara.
Foto: Helena Landstedt/TT
Konflikten mellan skogsägare och olika miljögrupper blir allt vanligare, inte minst i områden där dessa grupper är extra aktiva. Det är Århuskonventionen samt art- och habitatdirektivet som leder till inskränkningar i skogsägares äganderätt och brukanderätt.

Århuskonventionen, som har till syfte att säkra allmänhetens rättigheter kring beslut som gäller miljön, medger nämligen att även de som inte är sakägare i ett miljöärende har möjlighet att överklaga beslut.

Det har en grupp i Dalarna satt i system. Enligt en artikel i DN (17/1) har Stjärnsunds skogsgrupp på två år rapporterat in 600 fynd av orkidén knärot bara i skogarna runt om byn Rörshyttan. De har även stoppat ett tjugotal avverkningar i samma område på lite drygt ett år (Sveriges Natur nr 3-22).

Att DN kan rapportera om tryckt stämning i den lilla byn Rörshyttan är då kanske inte så underligt. Skogsägarnas brukanderätt får stå tillbaka när miljögruppen överklagar avverkningar gång på gång. Även om det inte ursäktar hot är det inte den bästa grogrunden för god grannsämja.

Inte ens i de fall där skogsägaren gått med på att spara en del av skogen enligt den dispens som länsstyrelsen medgivit är miljögruppen nöjd – länsstyrelsens beslut överklagas till mark- och miljödomstolen. Och när mark- och miljödomstolen dömer till förmån för markägaren och bekräftar länsstyrelsens dispens överklagas det beslutet också. Det är förmodligen en stark bidragande anledning till att grannarna i Rörshyttan inte längre hälsar på miljöaktivisten vid brevlådan.

Det finns heller inte någon självklar rätt till ekonomisk kompensation till skogsägaren i de fall inskränkningar gjorts med anledning av artskyddet. Mark- och miljööverdomstolen har förvisso i flera domar kommit fram till att det kan betalas ut ersättning om pågående markanvändning avsevärt försvåras med hänvisning till artskyddsreglerna. Men de domar som faktiskt gett rätt till ersättning till skogsägare har överklagats av Kammarkollegiet, med andra ord staten. Och när två myndigheter processar om vad en markägare ska få göra sätts dennes lagstadgade egendomsskydd ur spel. Högsta domstolen beslutade i september att den ska pröva rätten till ersättning. Ett beslut som kommer att bli avgörande.

Eftersom ekonomin är en av skogsägarens främsta anledning till avverkning borde många skogsägare nöja sig med en rimlig ekonomisk kompensation för den mark de inte får avverka. Att denna kompensation däremot skulle utebli på grund av artskyddsförordningen är inte rimligt. Äganderätten är grundlagsskyddad, och med den följer brukanderätten.

Århuskonventionen bör ses över med en tydligare åtskillnad av talerätten för allmänheten och sakägare – att ge alla samma rätt saknar proportionalitet.

För till syvende och sist ska det vara upp till varje markägare att bestämma över sin skog och när avverkning ska ske. Och om miljöaktivisterna verkligen vill se skogen orörd finns det en väldigt enkel lösning – de kan själva köpa skog och sedan låta den stå.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.