"Sjung vackert om kärlek” skaldade Fröding.
Men det var då. Väldigt längesen. Nu ska det vara låtar om att supa, kopulera och banka plåt. Gärna iförd en rosa balaklava.
Och den självklara följdfrågan bör kanske vara: vad är det som händer? Jo det är framtiden som händer – eller samtiden snarare. Det är så här det låter, like it or not.
Egentligen är det inte så konstigt. Vi lever i en tung och allvarlig tid och i väntan på elräkningen kan man väl få lov att lätta upp stämningen lite med hjälp av bekymmersfria texter om att ”ströga” och ”festa jävla hårt”.
Jag tänker att det är jämförbart med att ta två kakor till kaffet istället för en. Guldkant helt enkelt.
Man kan fortfarande välja annat. Se den högst finkulturella strömningsfesten, långläsningen av Gösta Berlings saga, på SVT Play till exempel. Det är flera tusen personer som gjort det, tydligen.
Eller varför inte knäppa på sig både hängslen och livrem och hålla sig hårt i sargen medan man lyssnar på regeringens bidrag till musikdebatten, Songs from Sweden, en spellista skapad med anledning av Sveriges EU-ordförandeskap.
Här finns ju allt det trygga, breda. The Cardigans, ABBA och Jan Johansson. Till och med In Flames och Maxida Märak.
Alla nöjda? Nja.
Det är inte för inte som Sofie Svenssons Bubbel på balkongen har sprungit iväg till bortåt 28 miljoner spelningar på Spotify. Det är ett fenomen som man kommer att minnas även i framtiden, kanske inte om hundra år men ändå.
Epa-kulturen har det inte lätt. Ständigt utskälld och ifrågasatt, och dessutom håller den folk vakna om natten. Och musiken som strömmar ur högtalarna stryker inte precis musikkritikerna medhårs, om man säger så.
Själv är jag precis lika förfärad och förtjust som alla andra.
Koncernkollegan Jesper Löfvenborg summerar det hela på ett träffsäkert sätt i sin recension av Bolagets spelning på Nöjesfabriken i Karlstad.
Är det bra, dåligt, pinsamt, fantastiskt? Det bästa är att man får bestämma själv, precis som man kan välja att älska eller förkasta skotermössorna i Hooja, förfestskalderna i Bolaget eller Fröken Snusk för den delen, Sveriges nya okrönta drottning när det gäller kontroversiella texter om sex.
Jag förstår att det är många som passar på att rida på framgångsvågen. Som en dalahäst om man så vill. Det är ju det här som funkar just nu. Ljudet av svensk landsbygd, en slags revansch. Allt är ett enda långt party och alla som vill är inbjudna.
Titta bara på Fernandoz.
Fernandoz, det trivsamma, lätt countrydoftande dansbandet från Torsby, fick ett jätteuppsving på Spotify under fjolåret. Anledningen var en dansbandsrave av bandets 15 år gamla låt Varje gång jag ser dig, lätt förädlad av dj-producenten J.O.X. Med över en miljon streams är inte heller det någonting man bara viftar bort.
Så kan det gå 2022. Eller 2023.
Epa-dunket är egentligen inte konstigare än ytterligare en ungdomstrend, precis som Beatles och Elvis var klassat som oljud och otyg av alla som ”visste bättre” en gång i tiden.
Inga likheter för övrigt dock. Jag har svårt att se att 95 procent av de artister som ”cashar in” på den nya framgångsvågen epa-dunk är särskilt heta om ett par, tre år. Trender kommer och trender går.
När någon skrikit sig hes om sprit, dieselpriser och sex nog länge kommer det alltid en motreaktion: tradjazz, akustisk gitarr och lågmälda visor om ängar med vajande råg.
Men tills vidare kan vi luta oss tillbaka och njuta av galenskapen.
Allt är inte bra, en del är till och med osmakligt, men en sak kan man i alla fall inte beskylla epa-dunket för och det är att det inte späder på det allmänna tungsinnet en endaste liten procent.