Det är tjockt med hipsters i skidbacken. Skäggmän, damer med kamelhårsunderställ och ungar med skidutrustning till ett värde motsvarande BNP i ett mindre land trängs i liftkön.
Att lära sig åka skidor är inte så lätt. Om man dessutom har packat in hela familjen för att åka till en skidanläggning en hel vecka är det klart att man har förväntningar på att ungarna ska ha kul och lära sig åka.
Men lätt är det inte.
Ungar har roligare när de får godis. Jag vet att det inte är politiskt korrekt att säga det men faktum kvarstår. Godis är barnens raketbränsle.
Som 70-talist kan man fnysa lite och säga att när man själv var liten och skulle lära sig åka var det faktiskt mycket värre. Repliften käkade upp vantarna, pjäxorna skavde och nån hjälm hade man inte så man både frös och riskerade att slå ihjäl sig.
Allt var inte bättre förr.
Ungarna nu har funktionsunderställ, hjälmar, ryggplattor och kläder som utan bekymmer skulle klara en polarexpedition.
Ändå gråter och gnäller de.
Föräldrarna surar, tjatar och ger efter när barnen kastar sig ner i liftkön i en stil värdig ett fotbollsproffs.
Jag tror att ett av problemen är nötterna. Kanske russinen. Eller definitivt blåbären.
För det är vad hipsterföräldrarna packar i matsäcksburkarna som de packar upp i värmestugan. Nötter, russin och blåbär.
På riktigt.
De förväntar sig att ungarna ska ha kul hela dagen ute i snön om de bara får nötter, russin och blåbär.
Här kommer ett tips från en förälder som varit med ett tag. Ungar har roligare när de får godis. Jag vet att det inte är politiskt korrekt att säga det men faktum kvarstår. Godis är barnens raketbränsle.
När man ska lära barn att åka skidor är det lite som att gå en valpkurs. Man har godis i fickan. Om barnet ramlar och behöver tröst – godis. Om barnet gör något fantastiskt bra – godis. Om barnet börjar tappa energi – godis.
Ett av mina mer framträdande minnen från skidåkningen när jag var liten är att pappa alltid hade med choklad. Förvisso med mandel och russin men vad kan man säga, han hade skägg och var väl hipster innan det blivit modernt.
Men det var choklad. Russinen lärde jag mig att svälja utan att tugga på dem (urk). Men han förstod i alla fall vikten av att tanka i oss ungar högoktaniga kolhydrater i humörhöjande syfte.
Och det fungerade. Vi syskon har fortsatt åka skidor in i vuxen ålder och har dessutom fört det vidare till nästa generation. Kärleken till snö, våghalsiga utförsturer och choklad.
Yngsta brorsan blev till och med skidlärare och har jobbat som det på tre kontinenter. Han hävdar med emfas att fika är en av de viktigaste delarna av skidåkning så då måste det vara sant.
Dessa stackars hipsterbarn brukar ogenerat titta på vår matsäck när vi packar upp den i värmestugan. Muffins. Choklad. Nacho-chips. Där sitter de med sina odlade blåbär och är avundsjuka. Stackarna.