Återbruk, hantverk och lokalproducerat. Tre ord som tillsammans klingar helt rätt i tiden.
När Rudskogaslöjdarna slår upp sin butik lagom till första advent väntas förväntansfull köbildning och trevlig trängsel som vanligt.
Ute vid länsväg 204 i höjd med Gisselbacka i Rudskoga dyker den plötsligt upp, skylten som visar vägen till Rudskogaslöjdarnas lokal och butik.
På skylten ser man en svepask, och om man frågar Anne Magnusson så är det en inredningsdetalj som man absolut inte kan vara utan.
– Va, har du ingen svepask hemma? säger hon med ett leende.
Butiken i Rudskoga, som också är de lokala slöjdarnas samlingslokal, har två högsäsonger. Den som startar i maj och pågår sommaren ut. Och den som startar på lördag, lagom till första advent.
– Det brukar alltid komma mycket folk. Det brukar vara kö första dagen. Det kommer till och med folk från Göteborg. Ja, de har väl släkt i trakten förmodligen, men det är ändå roligt att de kommer tillbaka år efter år, säger Anne Magnusson.
Rudskogaslöjdarna är en hantverksförening med drygt 120 medlemmar. I huset, som byggdes upp efter en brand på 1990-talet, samsas föreningens tre huvudgrenar: vävning, snickeriarbeten och keramik. Nivån och produktionstakten är hög.
– Vi gör det här främst för att kunna upprätthålla de gamla traditionerna, men det är också en viktig social verksamhet, säger Anne Magnusson.
Föreningen får stöd från Medborgarskolan men använder sig inte av några externa kursledare. Kunskaperna finns redan lokalt.
En av de första medlemmarna, som har varit med ända sedan starten 1983, heter Britt-Marie Nicklasson. Inte heller hon kan ge något tydligt svar på varför hantverkstraditionerna vuxit sig så starka i just Rudskoga, men framhåller att det kanske har sina rötter i de gamla jordbrukstraditionerna.
– På sommaren odlade man jordgubbar, blommor och potatis. På vintern hade man hantverket, säger hon.
Föreningen skulle gärna ta emot fler nya, yngre medlemmar med öppna armar men är också införstådda med att det inte alltid är så lätt för den yngre generationen att få tiden att räcka till.
– Jag har ett par döttrar som skulle vilja men som inte hinner. Det får bli när de är pensionärer, ler Britt-Marie Nicklasson.
Precis som med allt äkta hantverk är tid och tålamod viktiga ingredienser. Några av de vackra vävar som finns uppsatta i lokalen när NKP hälsar på lär inte vara redo för butiken förrän till nästa jul. Men framförhållning är ju aldrig fel.
– Vävning är speciellt och tar tid, säger Ingalill Bjurström.
I butiken finns allt från sjalar, plädar och dukar till gardiner, mössor och vantar. Det fullkomligt bågnar av skaparlust och hantverksskicklighet. Men Ingalill Bjurström säger att det är någonting helt annat som säljer allra bäst.
– Trasmattorna. Vi är kända för dem. Det finns ett 50-tal att välja bland och alla ser olika ut. Det finns alltid någon som passar. Det är populärt till och med bland ungdomarna. Återbruk ligger verkligen i tiden, säger hon.
Som butiksansvarig upplever hon just nu något av en högtidsstund. Att få inreda och ordna i butiken, göra den redo inför helgens premiär.
– Det här är ju något av det allra bästa, säger hon nöjt.