Så kom den dagen då vi firade sista Gudstjänsten i vårt älskade Persbol. Det var enligt uppgift det enda missionshuset i Värmland som fortfarande var i bruk. Frågan om att sälja har diskuterats fram och tillbaka i några år, men nu kunde vi inte bära kostnaderna längre. Vi har ju kvar Brokyrkan i Åtorp samt vår sommargård i Däldenäs.
Det var en välbesökt gudstjänst. Mötesledaren berättade att huset byggdes 1867, alltså för 155 år sedan. Det har använts bland annat till skollokal. Tänk om väggarna kunde tala. Som avslutning på predikan sades: ”Det bästa har vi framför oss”.
Vi fick se på diabilder från 1990-talet där nyingarna hade gjort ett bildspel om Jona i valfiskens buk. Det var nostalgiskt och fint.
Naturligtvis var det en del sång på gudstjänsten. Den sista sången som sjöngs var ”Tack o Gud för vad som varit”.
Vid kaffet efteråt gavs tillfälle att berätta minnen.
Vi fick höra om hur det var på den tiden som kommunen hyrde delar av lokalen och bedrev förskoleverksamhet där. Innan huset togs i bruk var några män från kommunen ute för att inspektera byggnaden. En av lärarna pratade en hel del med dom, så att de glömde att kontrollera de sanitära förhållandena. De missade att det bara fanns utedass på den tiden. Det kanske det inte hade blivit godkänt då. Det installerades dock inomhustoaletter senare. Ett barn hade en gång sagt när de hade fått lära sig vad ett missionshus var: ”Ett mindre gudligt trähus”.
En annan deltagare talade sig varm för den tidigare pastorn Mats Fredrikssons skrift ”Församlingen ett hem” som en mycket bra läsning. Hon påpekade också att det dröjde länge innan kvinnorna fick förtroendeposter i församlingen, på annat sätt än genom köksbestyr och handarbete. Hon pratade också om det stora och betydelsefulla ungdomsarbetet som pågått och pågår sedan länge. Det var som en ungdoms eller fritidsgård. Ledarna hade ett stort tålamod. När en tidigare pastor Carl-Göran Lindh avtackades påminde hon om att det hade varit en gråtfest utan dess like.
En annan kvinna sade att hennes farmor och farfar hade varit med mycket i Persbol. Farmodern var lite handikappad, så hennes son körde henne på en traktorkärra till gudstjänsten.
Vi fick också höra om när det blev asfalterat på parkeringen. Hur pastor Carl-Göran önskade en handikappramp bredvid trappan till sin 70-årsdag. Det fick han. De många auktionerna som hållits i Persbol glömmer ingen. Speciellt när Sture Eriksson höll i klubban och sålde brödkakor. När de var sålda slängde han ut dem till köparna.
Efter att ha delat minnen ock gemenskap vid kaffeborden tog vi på oss kläderna och gick ut för att stänga Persbol.
Pastor Jan läste några väl valda ord, bad en bön samt bad om Guds Välsignelse. Därefter låste han symboliskt dörren.
Lena Olsson Rudskoga
Nu säljs det gamla missionshuset: ”Vilka fester vi har haft”