Möt ett av Kristinehamns nya kommunalråd, Karin Ardefelt (S). En Göteborgstös med värmländska rötter som hamnat i Kristinehamn via Nya Zeeland, Dubai och Älvdalen.
Karin, vem sa du? Ja, det är nog inte många som har koll på 50-åriga Karin Ardefelt.
– Jag är uppvuxen i Landvetter utanför Göteborg och utbildade mig till skräddare, inleder hon sin berättelse.
När skolan var klar fanns inte arbetsmarknaden för beklädnadsindustrin kvar så Karin fick hitta på något annat. Svaret blev att dra till Nya Zeeland som au pair.
– Där provade jag på lite olika jobb. Bland annat på ett företag där jag sydde en bikini av fiskskinn, säger hon.
Karin skrattar när hon ser min skeptiska min och försäkrar att det funkar jättebra:
– Tyget bli jättemjukt och fint, jag lovar.
Vad hon slutligen fastnade för var bilklädsel. Hon hamnade på ett företag där hon sydde bilklädsel. Så när hon kom hem till Sverige igen utbildade hon sig till tapetserare.
– Det ledde till att jag startade eget företag i tapetserarbranschen. Jag klädde om gamla möbler så de blev som nya.
Karin berättar att hon inledningsvis hade firman hemma hos föräldrarna där både pappan och brodern drev företag som städkonsulter.
Halvvägs under de 14 åren flyttade Karin och hennes man till Finspång där han hade fått jobb. Under de sju år de bodde där utökades familjen med ett par döttrar.
– Så fick min man en tjänst i Dubai. Där valde jag att vara hemma med barnen som var tre och fem år, säger Karin.
Hon berättar att det var en lärorik upplevelse att flytta till Förenade Arabemiraten och en så expansiv stad som Dubai.
– Staden växer så snabbt att kartorna inte hänger med. Det var inte lätt att köra bil där, säger hon med ett leende.
När Karin var yngre tävlade hon i friidrott, men numera uppskattar hon skidåkning i alla dess former. Det var inte så enkelt att få till i Dubai. Därför åkte familjen hem över jul. En jul när de befann sig i fjällen kom beskedet att företaget maken var anställd av hade gått i konkurs. Två år i Dubai var över.
– Så när vi satt där kom vi på att eftersom vi gillar skidåkning kanske vi skulle stanna i Dalarna.
Sagt och gjort. Karin hade ju lagt ner sitt företag, men att starta upp det igen stod inte på tapeten. I stället gick hon en utbildning inom entreprenörskap och hamnade slutligen på Älvdalens kommun som företagsrådgivare. En tjänst som med åren utvecklades till näringslivssamordnare och senare näringslivsstrateg.
– Men när jag började var det främst för att kommunen ville utveckla entreprenörskap bland kvinnor.
Jobbade i EU-samarbete
Karin berättar att Älvdalens kommun var med i ett europeiskt projekt som omfattade åtta länder. Syftet var att öka kvinnliga företagares möjligheter att ta del av finansiellt stöd från EU.
– Vi lyfte frågorna till EU:s politiker. Varför skulle exempelvis bilindustrin ha lättare att få del av stöden än turismindustrin, som dessutom omsätter ännu mer pengar?
Det handlade om strukturer i samhället som är svåra att förändra och där det framför allt tar tid att göra det.
När Karins roll förändrades kom hon att arbeta mer med näringslivet i stort. Mycket av det handlade om att skapa bättre förutsättningar för företagarna.
– Det sägs ofta att man förenklar reglerna för företag, men vad man pratar mindre om är att det hela tiden tillförs nya regler också. Som enskild företagare är det jättesvårt att ha koll på regelverket. Där betyder kommunernas näringslivsfunktioner mycket.
Karin ger ett praktiskt exempel med ett företag som ville få en miljöcertifiering, men då fick man inte ha pappershanddukar för att få godkänt. Samtidigt sade kommunens miljöförvaltning nej till att hänga upp en vanlig frottéhandduk.
– Då satte vi oss ner tillsammans med företaget och tjänstemännen. Lösningen fanns på förvaltningen. Man kunde ha små handdukar som man lade i en korg efter att ha använt dem en gång, sedan tvättade man dem och kunde använda dem igen. Så enkelt var det, konstaterar Karin.
Dialog är nyckeln till mycket
Ett annat exempel var när Idre fjäll ville ha dialog kring de problem som uppstod när fjällturismen drog igång. Då kallades till dialogmöte. Alla deltagare kom en timme för sent på grund av blixthalka.
– Det ledde till att Trafikverket direkt klassade om ett par vägar så att de prioriterades högre i halkbekämpningen. Så dialog är nyckeln till mycket.
Som så många andra kommuner tittade Älvdalen på rankningen i Svenskt näringslivs företagsklimat. Där ville man bli bättre.
– Under mina tio år i Älvdalen klättrade kommunen drygt 100 placeringar, säger Karin.
En förklaring till det tror hon är att kommunen fann digitala lösningar. Man skaffade tidigt en egen blogg och blev aktiv i sociala medier.
– Älvdalen är en stor kommun. Det tar tre timmar att köra från den ena sidan till den andra. Digitala möten innebar en oerhört skillnad för många, säger hon.
Valde Kristinehamn
För fem år sedan nådde döttrarna upp i gymnasieåldern och familjen ville söka sig någon annanstans. Gärna till en knutpunkt eftersom Karins man har ett jobb med mycket resor till Stockholm, Oslo och Göteborg. Svaret fann de i Kristinehamn.
– Det är en lagom stor stad och här finns det mesta man kan behöva, säger Karin.
Ironiskt nog var det ingen av döttrarna som valde gymnasium i Kristinehamn, men det är en helt annan historia.
Karin började jobba på Eyes4work, ett företag som jobbar med att få folk i sysselsättning. En lite annan vinkel på näringslivsfrågor än vad hon hade jobbat med tidigare, men hon ser det ändå som ungefär samma sak:
– Det handlar också om att ge folk rätt förutsättningar.
När kom politiken in i ditt liv?
– Det gjorde den i Älvdalen. Jag satt hemma och var arg och ledsen hur det fungerade i samhället. Jag kände att jag ville vara med och förändra, svarar Karin.
Med din bakgrund som egenföretagare och att arbeta företagarfrågor låter det som om att Liberalerna eller Moderaterna hade varit närmare till hands, men du valde Socialdemokraterna.
– Jag håller inte med dig där. Livet är inte alltid rättvist och jag brinner för att alla ska ha goda förutsättningar, oavsett om du är företagare eller arbetslös. Företagsfrågor är lika viktiga för socialdemokrater som för moderater, svarar Karin.
Livet är inte alltid rättvist och jag brinner för att alla ska ha goda förutsättningar, oavsett om du är företagare eller arbetslös.
Hon utvecklar sitt resonemang kring samhället. Att det är företagen som skapar arbetstillfällen där folk får jobb. Folk mår bra och betalar skatt som används för att bygga ett bättre samhälle för alla.
– Så allt hänger ihop. Vi måste ha goda förutsättningar för företagen. Och det är väldigt lätt att glömma att det bakom varje företag finns en människa. Det gäller att stötta de människorna också, annars kanske inte företagen finns kvar och då blir folk arbetslösa, kan inte betala skatt och samhället förlorar.
Kommer du att arbeta med näringslivsfrågor som kommunalråd?
– På sätt och vis. Vad det verkar så kommer jag att hamna i nämnden för arbete, kompetens och välfärd, AKV. Då blir jag länken mellan kommunstyrelsen och nämnden.
Karin säger att AKV trots allt ligger ganska nära vad hon har jobbat med tidigare. Där finns vuxenutbildningen och mycket av nämndens arbete handlar om att få folk i arbete.
Vad har du för mål under mandatperioden?
– Oj, det är svårt att svara på. Vi har en lågkonjunktur som hotar och då är det svårt att sätta för höga mål. Vad jag ska arbeta för är att ge de bästa förutsättningarna för så många som möjligt oavsett. Som kommun är det viktigt att vara lyhörd på nya krav som dyker upp på arbetsmarknaden och att anpassa sig. Vi måste fixa den missmatch som finns på arbetsmarknaden idag.
Karin talar om strukturer på en helt annan nivå än den kommunala. Att det ställs allt högre krav i dagens samhälle.
– Men hur ska vi ta hand om dem som inte når upp till den nivån? Det är en svår nöt att knäcka.
Vem är privatpersonen Karin Ardefelt?
– Jag gillar som sagt att träna. Jag har ett par draghundar som jag gärna har med när jag åker skidor. Annars ägnar jag mycket tid åt familjen.
Karin berättar att hon faktiskt har värmländskt påbrå. Hennes farföräldrar är från Säffletrakten, men pappan hamnade i Göteborg. Medan hon har hamnat i Värmland.
– Jag gillar Kristinehamn. Jag känner mig så välkommen, både som privatperson och som politiker.