Vi har under de senaste veckorna kunnat se våra elprister rusa. Vi har dessutom fått veta av våra politiker att vi inte har någon energibrist, utan att den stora utmaningen är effektbrist, nämligen att det troligen kan komma situationer när vi inte kan producera el motsvarande behovet.
Vi har då av experter och politiska talesmän fått små tips på hur vi kan spara oss ur den situationen, genom att släcka lampor och planera när matlagning eller disk skall ske.
Dessa åtgärder skall vi solidariskt göra för att slippa stänga ned delar av landet.
En privatperson har tyvärr små möjligheter att påverka sin elkonsumtion. Orsaken till det är ju fakta om vad vi faktiskt använder energin till. För ett vanligt hus utgör uppvärmningen av bostaden och varmvattnet den absolut dominerande faktorn.
Normalvillan i Sverige gör av med c:a 23 Mvh/år. Detta blir i genomsnitt 2.6 kw varje timme på året, men är ju tyvärr koncentrerat till vinterhalvåret. Att släcka ljuset i större utsträckning påverkar i bästa fall någon procent av förbrukningen.
Här kommer insändarens clou.
Vi måste tyvärr förbjuda laddning av elbilar när vi befinner oss nära effektbrist i landet.
Att ladda en mycket enkel småbil på det minst effektkrävande sättet med låg effekt under lång tid tredubblar husets tomgångsförbrukning. Laddningen tar alltså dubbelt så hög effekt som alla andra förbrukare. Dessutom tar det avsevärd tid att fylla på batteriet så att man kan använda bilen till något nyttigt.
Tar man sedan med alla snabbladdare som finns ute i samhället så inser man lätt att här finns faktorn som kan tvinga Svenska Kraftnät att fatta beslutet att helt stänga ned en stad eller ett samhälle.
Det är inte roligt att krasha någons party, men kanske måste vi prioritera njutningen och behaget mot rätten att slippa frysa eller tvingas införa duschshema för familjemedlemmarna.
Med fungerande räknedosa