Ellen dansade på drömsommarjobbet: ”Det har varit fyra fantastiska veckor”

Under fyra veckor har tio unga tjejer fått dansa på heltid. Detta som en del i Drömsommarjobbet. En av tjejerna som var med är Ellen Brandberg från Kristinehamn.

– Det här är det roligaste sommarjobb jag har haft, konstaterar hon när den sista dansföreställningen är avklarad på fredagskvällen.

Under tre dagar har dansarna genomfört dubbla föreställningar, eller dansvandringar som man har valt att kalla dem. För publiken sitter inte stilla på en plats. Nej, här får alla röra på sig.

Vandringen har fått titeln Vilse och bygger på sagor och sägner ur den värmländska historien. Att den börjar med Värmlandsvisan är mer eller mindre självklart.

Den som har besökt Värmlands museum har kanske lagt märken till de texter som finns på fasaden. Det är olika ordstäv, utdrag ur dikter eller andra texter som har med Värmland att göra. Flera av dessa citeras i upptakten till vandringen, exempelvis om att Värmland inte är ett landskap utan ett sinnestillstånd.

Sven-Erik vinkar

Vandringen tar de 50-talet besökarna runt Sandgrundsudden lite kors och tvärs i den park som skapats där. Statyn av en vinkande Sven-Erik Magnusson passeras ett par gånger. Det var ju här Sven-Ingvars under många år gav gratiskonserter. Att det dyker upp en och annan Sven-Ingvarsmelodi under vandringen är knappast någon överraskning.

Under vandringens gång tolkar dansarna älvringar, pukharen, mylingen och Näcken. Om dessa företeelser kan publiken läsa mer om i det programblad som delas ut.

Dansen är stundtals stillsam och drömsk, men i andra scener är det fart och fläkt. Ibland är de några få dansare och ibland är det hela ensemblen. Parken används som både bakgrund och rekvisita, lite efter tycke och smak.

Vandringen avslutas på en av de uppbyggda sluttningarna, lämpligt nog med en liknande sluttning mittemot som fungerar som läktare. Där framförs en tolkning av Hårgadansen. Den är visserligen inte från Värmland utan från Hälsingland, men folktron är stark även där.

Enligt sägnen hade några ungdomar samlats för dans när djävulen själv dök upp och tog över musiken så att de dansade ihjäl sig. Mycket riktigt dansar drömsommarjobbarna tills de rasar ihop. Fast de överlever ju. Allt i folktron är inte sant.

Koreografen Gustaf Jönsson berättar att det är första gången har jobbar med Drömsommarjobbet, trots att konceptet funnits i mer än 20 år.

– Det har varit fyra fantastiska veckor. Vi har haft så roligt att tiden gått oerhört fort. Och jag är så imponerad av deltagarna. Nu fick vi en magisk avslutning också, jublar han när dansarna förenas i en gruppkram.

Ellen Brandberg håller med Gustaf Jönsson om att det har varit väldigt roliga veckor:

– Jag känner att jag har utvecklats så mycket.

Nu blir det sommarlov

Hon berättar att hon började dansa för Chatrine Svahn på Musikskolan i Kristinehamn. Sedan fortsatte hon på Get in line och nu senast har hon dansat på Kulturskolan i Karlskoga.

– Tidigare har jag mest dansat modern dans, men under Drömsommarjobbet har det varit mycket mer blandad dans. Det har varit mycket nytt för mig, säger hon.

Flera av de andra deltagarna går dansprogrammet vid Sundstagymnasiet, precis den utbildning som Ellen Brandberg ska börja på i höst.

– Men nu ska jag ha sommarlov!