Vargstammen måste förvaltas - inte bara vårdas och skyddas

Ledare
PUBLICERAD:
Vargen är inte längre utrotningshotad.
Foto: Heiko, Junge
De flesta av oss tänker på vargen som ett sällsynt och utrotningshotat djur i Sverige. Så såg det ju under de sista årtiondena av 1900-talet. Men idag är faktiskt bilden en helt annan.

Den svenska vargstammen har ökat snabbt. Det är inte konstigt för det moderna skogslandskapet med relativt stora viltstammar erbjuder vargen goda levnadsbetingelser. En varghona föder inte sällan sju eller åtta valpar i en kull.

Före pandemin fanns det runt 350 individer i Sverige. Den senaste inventeringen från i vintras pekar mot 480 vargar. Många valpar föds nu på senvåren och i höst kan Sverige mycket väl ha runt 550 vargar.

Det är siffror långt över de 100 individer som forskarna ursprungligen menade var tillräckligt för att stammen skulle överleva och må bra. Det är också betydligt fler än de 170- 270 individer som riksdagen har beslutat om. Det är till och med fler än de 340 vargar som det Skandinaviska forskningsnätverket om vargar menar skulle vara tillräckligt för att ha en frisk vargstam i hela Norden.

Värt att notera är att vargen inte är spridd över hela landets yta. Stammen är koncentrerad till några län i Mellansverige. Som mest utbredd är den fortfarande där den först återetablerades – i Värmland och dess grannlän i norr och öster. På senare år har den också spridit sig ned och skapat revir i Östergötland, Jönköpings län och norra Skåne.

Där vargen finns skapar den problem. Den river får och dödar jakthundar. Människorna som bor nära vargen känner sig ofta utelämnade. Trots att den vuxit stort i antal räknas den fortfarande som strikt skyddad enligt EU:s regler. Det är mycket svårt att få tillstånd till jakt och den som skjuter för att skydda till exempel egna tamdjur tar en stor risk att straffas.

Hur kunde det bli så här? Det korta svaret är politiska beslut och icke-beslut. De socialdemokratiska regeringar Sverige har haft sedan 2014 har varit beroende av Miljöpartiet och i den gröna rörelsen har vargen en stark symbolisk betydelse som representant för återförvildande. Eftersom det är regeringen som genom direktiv styr vargförvaltningen har ett litet parti i stort sett utan representation på landsbygden haft veto i vargfrågan.

Först nu har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att än en gång utreda hur många vargar som bör finnas i Sverige. Men regeringen hade lika gärna direkt kunnat ge nya direktiv om att öka licensjakten i syfte att få ned stammen till nivåer som är i linje med befintlig forskning och med riksdagens beslut. Nu ska deluppdraget om jakt redovisas först om ett år. Vågar man gissa att Socialdemokraterna vill veta om Miljöpartiet blir kvar i riksdagen innan man sätter ned foten?

Det rimliga med tanke på artens gynnsamma bevarandestatus och geografiska koncentration är att tillåta en utökad licensjakt och en mer tillgänglig skyddsjakt.

Det skulle minska skadorna som vargen vållar och det skulle öka acceptansen bland landsbygdens invånare. Sedan behövs insatser för att sprida den geografiskt (norrut) och öka den genetiska kvalitén. En sund och livskraftig vargstam är ett bättre mål än maximalt många individer.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.