Det blev SM-guld för Färjestad.
Och vid sjutiden i fredags kväll kom Mattias Andersson hem till Ölme, nästan två dygn efter att supporterbussen lämnade Karlstad.
– Jag har ingen röst kvar.
Supporterbussen avgick elva i torsdags kväll, för en 15-timmarsresa mot Luleå och den sjunde och avgörande finalen.
Mattias Andersson tycker inte att resan upp var seg.
– Det var mer hemresan som var jobbig. Då hade man redan suttit i bussen i 15 timmar. Hemresan var det värsta med hela resan.
Supportrarna stod på borta stå, som Mattias Andersson uttrycker det. Han tror att det hade släppts 150 biljetter och då är det fullt på bortasektionen.
Anders Johansson, som syntes på bild med Mattias i NKP:s fredagsnummer, var på plats. Han hade tagit flyget upp.
Mattias säger att förhoppningarna om ett SM-guld ökade ju längre matchen led.
– När Luleå inte fick in något mål desto bättre känsla att det kunde gå vägen.
Jesse Virtanen pangade in 1–0 i mitten av den tredje perioden och Mattias säger att den känslan inte går att beskriva. Matchen slutade 3–0.
– Det var Virtanens mål som var avgörande. Jag har faktiskt inte sett målen hur de gick till, man ser inte så bra där man står. Jag ska se matchen i efterhand men har inte hunnit än.
På grund av de körregler som gäller för chaufförer så dröjde det till skarven mellan torsdag och fredag tills supporterbussen kom iväg från Luleå.
Men det gjorde inte så mycket.
– Spelarna kom ut för att fira med oss, säger Mattias.
– En var helt slut när man satte sig i bussen. Det kändes som all energi försvann. Hela bussen somnade ganska fort. Ja, det var ett gäng som höll igång till halv fem. Sen när de somnade vaknade alla andra, skrattar Mattias.
Supporterbussen var framme i Karlstad vid tvåtiden fredag eftermiddag och ett par timmar senare började firandet på Stora torget.
– Jag vet inte hur många det var men det var fullt överallt, säger Mattias.
Vid sjutiden var han hemma. Trött och utan röst, men lycklig.