Därför blev segerns pris för högt för Sabuni

Ledare
PUBLICERAD:
Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni (L) meddelar att hon avgår som partiledare vid en pressträff i riksdagens presscenter.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Att Nyamko Sabuni avgår som partiledare för Liberalerna visar hur utsatt den är som går i första ledet. Sabuni lyckades trots hårt internt och externt motstånd vända tillbaka partiet till borgerligheten – men priset blev till slut för högt.

Avgångsbeskedet meddelades på en plötsligt inkallad pressträff under fredagen (8/4). Sabuni förklarade att trots att partiet valde henne som en hel person med både styrkor och brister, har diskussioner om de senare börjat skymma partiets målsättningar. Hon vill därför inte stå i vägen för det maktskifte som behövs för att bygga ett nytt och bättre Sverige.

Beskedet kom överraskande, och tillsammans med det faktum att Sabuni inte tog några frågor efter pressträffen gav det ett något brådstörtat intryck. Men enligt interna källor ska frågan ha diskuterats sedan åtminstone tre dagar tillbaka, även om det slutgiltiga beskedet togs under natten. Farhågor om en partiledarstrid stillades också då det snabbt stod klart att Liberalernas förste vice ordförande, tillika gruppledare i riksdagen, Johan Pehrson tar över ledarskapet.

Ändå kan beslutet tyckas något förbryllande. Det har inte skett något i närtid som drastiskt förändrat situationen. Opinionssiffrorna är förvisso låga, men på samma nivåer som under de senaste åren. Inte heller har Sabuni saknat stöd för sin linje.

Hon valdes ursprungligen som uttalad motståndare till januarisamarbetet och förklarade i god tid att hon avsåg att gå till val tillsammans med oppositionen. När regeringssamarbetet sedan föll gavs hon chansen att omedelbart börja realisera sin inriktning. Hon hade då redan vunnit internt stöd för detta på partirådet i mars 2021, och vann det därefter igen på landsmötet i november.

Trots att Sabuni gått segrande ur striden gång på gång kan det inte förnekas att det har varit oerhört tufft. Hon har kämpat mot såväl partikamrater och gamla partiledare, som delar av pressen. Det bör ha tärt. Särskilt som striderna aldrig tycktes lägga sig. Senast i februari läckte någon ur Liberalernas partistyrelse ett internt sms från Sabuni till medierna, vilket visade på en flagrant respektlöshet. Det verkar som att hon till slut inte orkade.

Nu kommer således Johan Pehrson leda partiet i valrörelsen. En ny partiledare ska inte väljas förrän i december. Pehrson har varit en av Sabunis starkaste anhängare, och redan som en av hennes motkandidater 2019 drev han också för att lämna regeringssamarbetet med S. Därför var det knappast förvånande att han senare på dagen bekräftade att linjen för ett maktskifte ligger fast.

Ett frågetecken är dock vem som ska bli ny partisekreterare efter nuvarande Juno Blom som också avgår. Möjligen skulle någon kvalificerad person ur motståndarsidan kunna tjäna som en utsträckt hand och samla partiet inför valrörelsen.

Johan Pehrson lär förhoppningsvis kunna samla trupperna. Att han inte själv ha stått i frontlinjen under de interna strider kan hjälpa. Trots Sabunis mod och kampvilja kostar det att vara den som först tar striden.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.