Om risker och flörtar

God morgon kristinehamnare.

Jahapp, då var det dags att recensera de fyra återstående listorna till höstens val. Precis som för ett par veckor sedan börjar vi med vinnarna från förra gången.

Liberale Eric hamnade i topp på den ljusblå listan. Det får väl ändå sägas vara ganska väntat. Han klev ju in som kommunalråd under den nuvarande perioden och visat att bakgrunden som musiker har varit honom till gagn. Åtminstone med tanken på hur han har svingat den politiska taktpinnen.

Förra valets etta blev tvåa nu och blir en bra sidekick med sin lite mer pragmatiska läggning. Trean är tokintressant. Men det är nog bra om inte den tidigare kommunchefen blir kommunalråd. Inte för att jag betvivlar hans kompetens, snarare tvärtom. Nej, det är nog snarare risken för en frontalkrock med den nuvarande bossen som gör mig tveksam.

Kristdemokraterna och Miljöpartiet befinner sig båda i ungefär samma otacksamma sits. De har få aktiva medlemmar och alla hamnar på listorna. Miljöpartiet har ju slut på politiker den här mandatperioden. Därför är det positivt att de har fått in några nya namn. Förhoppningsvis har de den ärligaste politikern av alla eftersom de toppar med en polis.

Och Kristdemokraterna lever sannolikt efter de tio budorden, så det ljugs nog inte från det hållet heller. Ett litet frågetecken för det där med att ha ett karismatiskt dragplåster. Där känns partiet lite blekare än vissa andra.

Till sist då det stora röda partiet där Farbror Röd tackar för sig. Sossarna har dessutom den underligheten att den verkliga ettan står tvåa på listan. Det är som om att man i riksdagsvalet skulle gå fram med vem man vill ha som talman. Och där finns en välmeriterad kvinna, som mest verkat i en kommun strax söder om vår.

Men den verkliga ettan är Sociale Lasse. Det väcker ju en del funderingar. Någon kommer kanske ihåg hur han i somras hyllade den C-märkta ordföranden i tekniska nämnden för hennes arbete. Tändes redan där en flört om framtida samarbete? För det var ju under hösten som samverkan började krackelera. En allians mellan S och C de kommande fyra åren är inte alls otänkbar. Klarar de bara att hålla sams kan det bli en väl så stark kombination.

Sedan vet man aldrig hur de röda formulerar sig. Varannan damernas funkar bra på valsedeln, men annars brukar det kunna bli övervikt åt det maskulina hållet. Vi får se hur det ser ut framåt hösten.

Avslutningsvis skickas en tanke till den politiske officeren som för en dryg vecka sedan gjorde höger vänster om för sista gången. Som idégivare till det nya regementet kan man säga att han lämnade med flaggan i topp. Tack och sov gott.

Pediculus