Magnus Wallengren: ”Vart är vi på väg?”

Insändare
PUBLICERAD:
Vänsterpartiets Magnus Wallengren frågar sig vart vi är på väg.
Jag var en januaridag ute på min överlevnadsmarsch uppe i skogen öster om Långerud två mil söder om Kristinehamn. Åsen som sträcker sig i nord-sydlig riktning kallar jag Vindelåsen, sedan det vuxit upp en vindkraftpark där. Dessa långa, dagliga promenader ger mig möjlighet att fundera på både stort och smått.

För femtio år sedan, när jag var med i en demonstration mot kärnkraft i Barsebäck, var Sverige fortfarande ett välfärdsland. Det fanns ett brett engagemang för rättvisa, nationell och internationell solidaritet och långsiktigt miljötänkande. Majoriteten av svenskarna röstade för att kärnkraften skulle avvecklas, även om det utslagsgivande S-alternativet hade brasklappen, att avvecklingen skulle ske ”med förnuft”. Detta fick vi vänsterpartister, centerpartister och alla miljövänner, däribland många socialdemokrater och liberaler, svälja. Folket hade beslutat att kärnkraften skulle avvecklas. Idag vill högerpartierna bygga ut kärnkraften och Socialdemokraterna stänger inte dörren för en sådan utveckling.

För trettio är sedan var det fortfarande självklart, att Sverige skulle ta emot flyktingar, som flytt undan terror, krig och förföljelse. Så var det också under och efter andra världskriget, när människor flydde från diktaturers terror i Östeuropa, Spanien, Grekland, Sydafrika och Chile. För några år sedan, när båtflyktingar drunknade i Medelhavet engagerade sig många i Sverige för en solidarisk flyktingmottagning och dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) vädjade i ett sommartal 2014 till svenska folket att ta emot flyktingar: ”… vi är en nation som stått upp och varit öppna förr i tider då människor har utstått svår prövning. … Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan…”. Nu har S-regeringen medverkat till stängda gränser för flyktingar; dessa stängda gränser vill högerpartierna permanenta. För min föräldrageneration, som upplevt ett förödande världskrig och atombomber över Japan, var det självklart att demonstrera mot kärnvapen. Nu har Sverige ett samarbetsavtal med kärnvapenrustade NATO, allt fler röster höjs från politikens högerflank för medlemskap i denna allians och Sverige har inte skrivit under FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.

I Sverige har under flera år sålts ut skola, vår och omsorg till privata, vinstdrivna företag. Det är tokigt att skattemedel ska finansiera en verksamhet, som i de flesta fall vänder sig till elever, med förutsättningar att klara studierna utan särskilt stöd. Det är inte heller rätt, att människor som har ekonomiska resurser, har större möjlighet till vård och omsorg. Det är också så att risken är stor att den gemensamma offentliga verksamheten urholkas på kompetent personal.

Jag bävar, när ett parti i Kristinehamn val efter val lanserar landsortsskolor och ”bättre äldrevårdsalternativ”, som lösningar på skolans och äldreomsorgens problem. Mina erfarenheter av skolan som förälder, pedagog och anhörig och av äldreomsorgen som anhörig till en omsorgstagare och anställda är, att vi måste satsa resurser på kompetensutveckling och rimliga anställningsförhållanden. Det är också viktigt att det är bra studie- och omsorgsmiljöer. Vi, som bor utanför centralorten, behöver dessutom en tillgänglig kollektivtrafik.

Magnus Wallengren (V)

Så här jobbar NKP med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.