Förskolläraren Susanne Persson är medlem i Förskoleupproret. Där kämpar hon för att politikerna ska förbättra förutsättningarna och minska arbetsbelastningen inom förskolan.
– Jag för talan för alla barn och kollegor som inte vågar på grund av tystnadskulturen, säger hon.
2013 gick Susanne Persson, som är förskollärare i Kristinehamns kommun med i gruppen Förskoleupproret. Gruppen består av fler än 32 000 personer runt omkring i Sverige som är förskolelärare, barnskötare, rektorer och vårdnadshavare. Alla har ett gemensamt mål att förskolans förutsättningar ska förbättras.
– Det fungerar inte som det är just nu. Det står i läroplanen att det ska vara en likvärdig förskola i hela Sverige. Men det är bevisligen inte det, säger Susanne Persson och berättar att hon önskar att politikerna kunde göra mer i Kristinehamn.
Enligt skolverkets riktlinjer ska barngrupper inom förskolan ha en lämplig sammansättning och storlek för att det inte ska bli för många relationer som barnet ska förhålla sig till.
– Barnen ska inte ha för många kontakter. Det finns barn som inte mår bra av att vara i stora sammanhang, utan behöver vara i små grupper. Då ska vi dela in baren i mindre grupper, vilket är svårt att få till på få pedagoger.
Skolverket har därför rekommenderat att det ska vara 6–12 barn per barngrupp i åldern mellan ett till tre år. För barn i åldrarna fyra till fem år ska det vara 9–15 individer per barngrupp.
På förskolan där Susanne Persson jobbar är det 16 barn i gruppen mellan åldrarna ett till tre. I åldrarna fyra till fem år är det är 22 barn i barngruppen. I alla barngrupperna finns det barn i behov av särskilt stöd.
– Jag upplever att det är bristningsgränsen och att det är alldeles för stora grupper. Jag hinner inte med alla arbetsuppgifter och barnen på ett bra sätt, utan är oftast väldigt stressad. Det ska vara roligt och meningsfullt för barnen att vara på förskolan, och de ska känna sig sedda och bekräftade, säger hon:
– Jag ska kunna ge varje barn tid och uppmärksamhet, kunna bedriva undervisning som stimulerar och utvecklar barnen. Det är en riktig utmaning och man är ganska trött efter en arbetsdag.
”Hinner inte med”
Skolverket skriver även på sin hemsida att alla förskolor ska göra lämplig sammansättning när de skapar grupperna för att barnen ska få en god förskolemiljö. Vilket är något som Susanne Persson känner att hennes förskola har misslyckats med.
Susanne beskriver även att barn med behov av särskilt stöd ska integreras med barn som inte har någon funktionsvariation. När barngrupperna är så pass stora är det svårt att ge barnen den tiden som hon skulle önska.
– Man får kämpa med näbbar och klor med barn som har särskilda behov för att hinna med och för att få extra resurser i form av personal. Det känns som att det är fler barn i dag som har det, men jag har inget belägg med statistik på det. Det är min upplevelse.
Mer att göra
På Susannes avdelning arbetar alltid tre förskolepedagoger på förmiddagen. Under dagen ska förskolebarnen ha frukost, lunch och mellanmål. Till varje måltid behöver en av personalen gå ifrån för att duka fram och av.
– Det kan hända när en av personalen håller på att duka fram att flera av småbarnen behöver byta blöja samtidigt. Det är inte det optimala. Om det är personalfrånvaro kan vi även behöva ta hand om barn från en annan avdelning på förskolan.
Susanne berättar hur yrket har förändrats sedan hon började arbeta för trettio år sedan. Att förskollärarna ska göra mer samtidigt som att kraven har ökat med förskolans läroplan. Utöver det ska de även hinna med att sköta administrativa uppdrag, planera undervisning, utföra systematiskt kvalitetsarbete, dokumentera, reflektera, analysera utbildningen och andra uppgifter.
– Jag ska skriva ned när något tar slut eller felanmäla något som är trasigt. Vi ska också beställa förbrukningsmaterial som tvättlappar, tvål och färgpennor. Två kollegor på min förskola har tillsammans med rektor ekonomiskt ansvar och ansvarar för att budgeten hålls och att inköp görs.
Långvarig stress
Utöver det beskriver Susanne kringuppgifter som personalen ska ta hand om, som påverkar hennes hälsa.
– Vi ska kunna klara av viss stress, men när man utsätts för långvarig stress år efter år blir det till slut en negativ påverkan. Jag har en inre stress över vad jag ska hinna med och vad jag inte har tid till. Men jag vet inte hur jag ska få ihop det.
Den inre stressen på arbetstid är något som Susanne har sett påverkar flera människor inom hennes yrke.
– Jag har sett flera kollegor som bytt yrke, för att de har gett upp. De orkar inte med stressen och de kraven som man har på sig. Jag har själv funderat på att lämna mitt yrke, men jag vet inte vad jag skulle göra i stället. Det är det här jag brinner för och också trivs med.
Susanne uppmanar politikerna i Kristinehamn att förändra hur hennes förskolas förutsättningar ser ut:
– Ge oss bra förutsättningar för att bedriva en bra utbildning i Kristinehamns kommun, med tillgång på personal och rimliga barngrupper. Jag tror inte det här leder till något gott för någon. Förskolan ska få förutsättningar att kunna bedriva undervisning med lagom stora barngrupper med en god sammansättning.
Skolnämndens ordförande: ”Problem med att få tag på utbildade pedagoger”