Lena Hultin var ung när hon drabbades av psykisk ohälsa och självmordstankar. I dag använder hon sin erfarenhet till att hjälpa andra människor i Kristinehamn med suicidtankar.
– Jag vet hur personer som vill ta sitt liv tänker. Till dem vill jag nå ut till och hjälpa, säger hon.
Flera läsare känner säkert igen Lena Hultin både som lärare och från teatern i Kristinehamn, där bjuder hon oftast sin publik på skratt och humor. Men bakom den glada personligheten finns också en osäkerhet och en ångest som hon inte har pratat om offentligt förut.
– Jag har lidit av psykisk ohälsa och depression. Det är en del av mig. Mitt självförtroende kan fortfarande svaja, det kommer och går. Teatern har hjälpt mig otroligt mycket och att jag har funnit mig själv i den, säger Lena Hultin.
För närmare 30 år sedan drabbades Lena av en djup depression och fick självmordstankar. Hennes psykiska ohälsa gick så pass långt att hon till och med försökte att ta sitt liv.
– Jag tog tabletter. Men jag kom på mig själv med att tänka ”gud vad gör jag”? Efter jag tagit tabletterna ringde jag på hjälp.
Lena var tillräckligt stark för att be om hjälp när hon insåg att det hade kunnat sluta riktigt illa. Om hon inte hade tagit steget att våga fråga om hjälp hade hon kunnat dö.
– Jag hade blivit ännu en siffra i statistiken, säger hon.
Närmare 1 500 personer tar sitt liv i Sverige varje år, enligt Suicid zero.
– Det är många som har gjort handlingen och förmodligen inte räknat med att det skulle gå för långt. Den som vill ta livet av sig är inte egoistisk, som många kanske tänker. Oftast är det så att personen som mår psykiskt dåligt känner att hen inte vill besvära anhöriga och släktingar något mer.
Tabubelagt
När Lena mådde som sämst med sina självmordstankar gick hon och pratade med en psykiatriker. Hon gick även i gruppterapi. Men i början på 2000-talet upplevde hon att det var tabu att prata om psykisk ohälsa.
– Man skulle inte prata om hur man mådde. Det var skamligt att prata om det då och jag tycker att det är så nu också. Det ska vara lika självklart att prata om psykisk ohälsa som en förkylning.
Träningen och att våga prata med folk i sin omgivning var en bidragande faktor att Lena hittade en väg ut ur depressionen.
– Att röra på sig och träna har en otroligt stark betydelse. Det motverkar psykisk ohälsa. Mina anhöriga har stöttat mig. De har hjälpt mig otroligt mycket.
Skuldkänslor
Förutom att Lena själv har kämpat med psykisk ohälsa har hon två i sin närhet som har tagit livet av sig.
– Jag frågade min kusin innan hon tog bort sig, alltså innan hon tog livet av sig, hur hon mådde. Men hon ville inte prata om det. Jag har ångrat mig att jag skulle ha frågat fler gånger.
Skuldkänslor är en av de känslor som brukar förekomma när en anhörig eller närstående har tagit livet av sig.
– Jag kan klanka ned på mig själv för att jag inte frågade tillräckligt, eller varför jag inte såg de tidiga tecknen. Det är så många frågetecken som dyker upp vid ett självmord. Vi pratar alldeles för lite om självmord och självmordsförsök.
Volontär
Sedan ett halvår tillbaka engagerar sig Lena som volontär i Suicide zero i Kristinehamn. Hon hoppas att hennes erfarenhet av psykisk ohälsa ska kunna hjälpa andra människor.
– Jag tycker att kommunen borde ha en handlingsplan för hur man ska tänka angående suicid. Jag trycker att det ska finnas ett ställe där människor ska gå till för att prata om sitt mående. Det finns ingen handlingsplan i dag och det borde verkligen göra det.
Sedan coronapandemin slog till i början på 2020 befarar Suicide zero att antalet självmord kommer att öka.
– Det är många som har varit ensamma och isolerade under pandemin. Det är viktigt att fråga och nå ut till dem, men även till andra människor som ser ut att må dåligt. Jag är övertygad att man kan rädda flera liv genom att våga fråga.
”Våga fråga”
De senaste 20 år har Lena Hultin arbetat som lärare på en högstadieskola. Under sina skolår har hon sett en negativ utveckling bland unga elever.
– Barn mår sämre och sämre. Det känns som ungdomar mår mer och mer dåligt. Jag tror det beror på digitaliseringen. Många flickor känner att de ska vara snygga och smala. Pojkar känner att de ska vara macho och maskulina. Det byggs upp normer.
På Djurgårdsskskolan där Lena Hultin arbetar, anordnade lärarna en hälsovecka innan höstlovet. Då fick hon pärla armband med sina elever där det står Suicide zero på.
– Jag observerar hur eleverna pratar om psykisk ohälsa. Det är viktigt att se ungdomarna och lyssna på dem. Om man har någon i sin närhet som man misstänker mår dåligt är det extremt viktigt att våga fråga hur hen mår. Det kan vara livsavgörande, avslutar Lena Hultin.
”Samtal är ett av de viktigaste verktygen för att förhindra självmord”