En sista dans, en sista chans.
Nu gör Christer Sjögren den omfattande turnén "Finalturen" med Vikingarna.
Allt talar för att det här blir slutet på den långa, vindlande Vikingatiden.
För 18 månader sedan berättade NWT om de stora planerna för ett återförenat Vikingarna. En omfattande turné var spikad, showerna skulle dessutom ha Ragnar Dahlberg som konferencier och innehålla ett bildspel som berättade den långa, vindlande historien om ett av landets mest framgångsrika dansband.
Men så kom en pandemi och alla planer grusades.
Men efter den senaste tidens lättade restriktioner har Vikingarnas avskedsturné åter fått vind i seglen. Nyligen gjorde de några konserter i grannländerna och efter det Norrköping och Linköping. Entusiastiskt berättar Christer Sjögren om mötet med en musikhungrig publik.
– Det känns fantastisk bra att vara igång igen, säger han.
– Mottagandet har varit ofantligt mycket bättre än vi hade förväntat oss. Pandemin har skapat ett så uppdämt behov av att få lyssna på musik. Vi har mötts av stående ovationer!
Mer med på noterna än någonsin
Christer Sjögren berättar hur både han och grabbarna i bandet och de i publiken har längtat efter ett återseende.
– För oss har det varit omtumlande att märka av ett så starkt intresse. Vi la av 2004 och vågade nog inte drömma om att bemötas på det här sättet när vi återsamlades för en slags finalrunda. Men jäklar, publiken är mer med på noterna än någonsin tidigare!
Han berättar kort om Vikingarnas långa historia, som tog sin början redan i slutet av 50-talet.
– Det blir en fin berättelse på vår stora skärm under konserterna. Vi har varit i Tyskland, USA och när man ser det summerat på det här sättet inser vi också själva vilket fantastiskt äventyr det här har varit.
Värmlänningen bakom Abbas nya låtar: "Häftigt att fånga magin"Turnén heter "Finalturen 2021-2022 - sista chansen" – hur känner du inför det. Blir det sista vändan?
– Nästan alla i bandet är pensionärer. Det här var aldrig tänkt att vara början på något beständigt, att vi skulle köra på som tidigare. "Finalturen" är ett bra namn. Vi har 60 jobb framför oss under ett drygt år så de som vill se oss kommer att ha möjligheten.
– Samtidigt har jag ju lärt mig – man ska aldrig stänga en dörr. Aldrig säga aldrig. Just nu går det väldigt bra – vilket såklart är kittlande! – men vi är inga ungdomar.
Den här musiken måste vara en stor del av dig som person – hur kommer det kännas 2023 att inte längre stå på en scen och sjunga den?
– Oh, en så svår fråga! Från början var musiken en kär hobby som blev ett jobb. Nu – i den ålder jag befinner mig i idag – kan jag känna att samma sak har hänt igen. Hobbyn har åter blivit ett jobb. Men nu känner jag inga måsten, jag gör det här för att jag vill. Det är alltid en anspänning att ställa sig på en scen, samtidigt som jag älskar att göra det. Det finns ett motsatsförhållande i det där på något jäkla vis. I alla konstnärliga yrken tror jag man slipper guldklockan och rullstolen, det är inte slut bara för att man fyller 65.
The Rolling Stones och Bob Dylan planerar inte att pensionera sig.
– Inte heller Tom Jones! Owe Thörnqvist är född 1929 och fortfarande igång. Att stå på scenen – det handlar inte så mycket om ålder. Det handlar om hälsan – om du är frisk eller inte. Får man vara frisk och tycker det är kul så finns det ju inga begränsningar.
Så här på andra sidan pandemin – förhoppningsvis – hur upplevde du den perioden?
– Jag insåg att jag saknade jobbet mer än jag trodde. Att få den där uppskattningen från en publik, den tillgodogör man sig mer än man anar. Jag har fått den genom livet och när jag gick ett och ett halvt år utan den blev det tydligt att något saknades. Nästan så starkt att jag upplevde en depression på grund av den där saknaden.
Pandemin gjorde dig påmind om vad som är viktigt?
– Precis. Det var nyttigt. Jag känner en brinnande lust att möta publiken. Känna gemenskapen, dela upplevelsen.
Den 22 oktober drar turnémaskineriet igång igen i Visby och bland datumen finns en konsert på Karlstad CCC den 4 december.