Redan på 1850-talet kunde det kanske framstå som ett utslag av storhetsvansinne att bygga en jättekyrka i en relativt liten stad som Kristinehamn.
Men det var järnet som byggde staden och Carl-Georg Brunius hade full täckning när han skapade en katedral med plats för 2 000 besökare.
Under ett par hundra år bestämdes världsmarknadspriset på järn i Kristinehamn. Bergslagens järn skeppades till hela världen från hamnarna i Karlstad och Kristinehamn, och därför var det inget konstigt med en jättekyrka i en stad som Kristinehamn.
Att ritningarna av Kristinehamns kyrka och domkyrkan i Karlstad skulle ha förväxlats är tyvärr bara en skröna, enligt Gunilla Svensson, administrativ assistent på Svenska kyrkan i Kristinehamn.
Men är det inte den största kyrkan i stiftet?
– Jag ställde faktiskt frågan till stiftet och de fick lite huvudbry, men det verkar som att domkyrkan i Karlstad trots allt är den största. Det beror nog lite på hur man mäter också. Men vi ligger i alla fall på en god andraplats.
Mannen bakom kyrkbygget i Kristinehamn var Carl-Georg Brunius som själv betraktade kyrkbygget i Kristinehamn som det viktigaste i sin karriär.
Gunilla Svensson berättar att bygget dock tog elva långa år och kantades av problem och missförstånd.
– Handläggningen fungerade inget vidare. Det var lite som dåtidens KTIC, säger hon och syftar på det skandalomsusade skolbygget i Kristinehamn.
Elaka tungor har hävdat att även detta till synes fulländade kyrkbygge inte blev som det var tänkt från början.
– Många tycker att kyrktornen ser ut att vara för korta och det sägs att man tvingades avsluta bygget för att pengarna tog slut, men det stämmer inte. Kyrkan ser ut precis som arkitekten hade tänkt sig.
Kyrkan invigdes 1858, men det dröjde inte så många år förrän den renoverades, och då valde man att plocka bort en stor del av alla de inventarier som Brunius själv ritat och ersätta dem med barockföremål.
– Han hade roterat i sin grav om han hade vetat hur det ser ut här idag, säger Gunilla Svensson leende om Brunius som avskydde barockstilen.
Det mesta som Brunius skapade finns dock bevarat, bland annat uppe på museiläktaren.
Kyrkan är storslagen, trots att den har modifierats gradvis för att möta nya krav och inte längre rymmer 2 000 kyrkobesökare som vid invigningen för 163 år sedan. Idag får 700 besökare plats, och även det är lite i överkant med tanke på att besökssnittet ligger på omkring 30 personer per gudstjänst.
– Hade vi haft samma besöksfrekvens i Kristinehamn som i andra kyrkor i stiftet hade det varit mer än fullsatt på gudstjänsterna. Å andra sidan har man gudstjänst två gånger i veckan här, säger Gunilla Svensson.
Bland inventarierna märks en dopfunt från 1200-talet, mängder av epitafier och en diger samling med mässhakar och andra vackra tyger, varav några är flera hundra år gamla. Tygerna restaureras fortlöpande och i den mån som ekonomin tillåter. Nyligen restaurerades till exempel en kalkduk från 1946.
– Textilrikedomen i den här kyrkan är något utöver det vanliga, säger Gunilla Svensson.
I det södra sidoskeppet hänger ett votivskepp föreställande galeasen Mathilda, Broströmsrederiets första fartyg, och en fin påminnelse om Kristinehamns betydelse som sjöstad genom historien.
Orgeln, som även den är tämligen unik, fyller 100 år i år och har faktiskt firats med en jubileumskonsert under juli månad. Orgeln är i originalskick och byggd av E A Zetterqvist.
Ja, Kristinehamns kyrka är med sitt läge och sin katedralsliknande uppenbarelse en riktig blickfångare i centrala Kristinehamn.
– Hade man valt att behålla kyrkan som den såg ut från början och inte blanda in alla dessa barockinslag hade kyrkan varit helt unik idag. Men även med dessa tillägg är kyrkan en av Sveriges främsta representanter för den nygotiska stilen, säger Gunilla Svensson.