”Fossilfri” vindkraft?

Insändare
PUBLICERAD:
Insändarskribenten är emot vindkraft. BIlden är från invigning av Långmarkens vindkraftspark.
Foto: Jenny Edvardsson
Vi ondgör oss över att regnskogarna i Sydamerika skövlas för att skapa odlingar för att producera palmolja, kakao i Afrika, med mera, men att skövla våra svenska skogar till förmån för gigantiska vindkraftsindustrier tycks vara helt i sin ordning. Våra skogar är naturens syreproducenter (fotosyntesen), de omvandlar koldioxid (CO2) till syre.

Vindkraftsverk växer inte upp ur marken som svampar som en del miljöförespråkare tycks tro, nej, ett multiindustriellt företagande börjar med gruvbrytning för utvinning av bland annat järnmalm, jordartsmetaller bland annat i Kongo där barnarbete ofta förekommer. Transporter till anrikning i smältverk, valsverk, tillverkningsindustrin i olika delar av världen, en stor del av verken tillverkas i Kina (Kinas industriella el kommer i huvudsak från kolkraftverk), vilket medför långa transporter med fartyg som drivs med tjockolja. Sedan kommer landtransporter med lastbil från hamnar till etableringsplatsen där vägar och uppställningsplatser för montage anordnats. Minst två gigantiska lyftkranar krävs samt personal för montage, oftast inhyrd utländsk personal, vilket medför endast ett fåtal svenska arbetstillfällen för röjning, markberedning mm. Efter 15 till 25 år har verken tjänat ut och en återställning av området påbörjas, en reverserande process tar sin början, med samma styrkor av fordon, kranar, transporter och personal som vid etableringen. Hela denna process renderar i en ansenlig mängd koldioxid (CO2) som måste tillskrivas vindkraftsindustrin. Kommer betongfundamenten att bilas bort och transporteras för att deponeras på särskild plats för miljöfarligt avfall (EU-direktiv)?

Vad händer om vindkraftsbolaget går i konkurs? Om så sker kommer markägaren att få stå för kostnaden. Om markägaren av någon anledning fallerar blir det ett kommunalt ekonomiskt ansvar att riva och återställa området, vilket i klartext betyder vi skattebetalare.

Myndigheterna öppnar landet för en historisk exploatering. 95 procnet av investeringarna görs av internationella finansbolag med billiga EU-fonder i ryggen eller av kinesiskt kärnkraftsbolag. Investerarna gör stora vinster utan att nämnvärt bekymra sig för den miljökatastrof de åsamkar svensk natur.

En viktig faktor som skiljer vindkraften från vatten- och kärnkraft är vindkraftverkets mycket korta livslängd. Ett vindkraftverk som beräknas producera el i cirka 20 år ska jämföras med ett vattenkraftverk som med förhållandevis lite underhåll sannolikt kan fungera i 100 år och ett nytt kärnkraftverk som har en förväntad livslängd om kanske 80 år. Dessutom är kapacitetsfaktorn betydligt lägre, ett landbaserat vindkraftverk har en kapacitetsfaktor om 24 procent, havsbaserade cirka 35 procent. Kärn- och vattenkraftverk har kapacitetsfaktorer om 85 - 95 procent. Dessa skillnader slår igenom på såväl beräkningarna av resursåtgången som kostnaderna.

Nästa generation kärnkraft kommer att använda det avfall som vi har mellanlagrat på bland annat CLAB i Oskarshamn. Detta innebär ett maximalt utnyttjande av det mellanlagrade avfallet.

Kärnkraftverken O2:an och O1:an på Simpevarpshalvön utanför Oskarshamn.
Foto: Adam Ihse/TT

Tack vare vindkraftens intermittenta karaktär har vi på senare tid kunnat observera väldiga svängningar i elpriserna. I takt med att vindkraftverken blir fler, ökar också deras betydelse för prisbildningen. För vindkraftsägarna får detta förödande konsekvenser. När det inte blåser tjänar man inga pengar, det är självklart. Men när det blåser optimalt, blir vindkraftsproduktionen så stor att det uppstår ett elöverskott vilket gör att priserna sjunker. Inte heller då tjänar man pengar.

Verken ställs några hundra meter från naturskydds- och fritidsområden. Rekreation vid fritidsbostäder, upplevelser vid jakt, fiske, badplatser och vandringsleder dränks av störande buller och synintryck, verkens extrema emission av infraljud, markvibrationer och turbulens, samt ett blinkande intensivljus. Våtmarker och vattendrag dikas och torrläggs vilket förändrar den biologiska balans och jämvikt som råder i naturen. I ett värsta scenario kan det få allvarliga effekter på landets hälso- och socialsystem, klimat, ekosystem och basnäringarna inom lant- och skogsbruk, fiske och turism.

Fåglar, fladdermöss och insekter massakreras av de roterande bladen, betänk att insekterna tillhör de pollinerande arter som får vår fauna att blomstra och bära frukt. Utan denna biologiska process kommer missväxt och ”svält” att bli en realitet, för både människor och djur. Ca 30 procent av det vi äter ur växtriket är beroende av pollinerande insekter.

Med beaktande av ovanstående, och med tanke på att Kristinehamns kommun med råge uppfyllt sin kvot med att producera ”fossilfri” energi, (Långmarken, Sättravallen, Bäckhammar), så borde vi vara ytterst tveksamma till en utbyggnad av våra kvarvarande oexploaterade områden. Kristinehamnare och turister behöver dessa orörda marker för rekreation och friluftsliv.

Det krävs mycket starka gröna filter framför ögonen för att betrakta vindkraften som hållbar. Den förbrukar mer råmaterial än andra energislag och leder till energislöseri genom överföringsförluster. Framför allt straffas den av sin låga kapacitetsfaktor och verkens korta livslängd i jämförelse med till exempel vatten- och kärnkraft. Finansiellt är vindkraften behäftad med utomordentligt stora risker som kan komma att drabba svenska skattebetalare mycket hårt i framtiden.

Lennart Sundberg

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.