Kommer anmäla äldreboendet

Insändare
PUBLICERAD:
En anmälan skall lämnas in till IVO (Inspektionen för vård och omsorg) avseende vårdförsummelse i livets slutskede, ouppklarade stölder, låg lägsta nivå i vårdutförande hos delar av personalen, samt dåligt ledarskap med mera på äldreboendet Tapiren.

Vår familjemedlem (brukare) flyttade in på Tapiren sommaren 2019 och ganska snart märkte vi att lägsta nivån var mycket låg hos delar av personalen i den medicinska kompetensen, samt i det allmänna omdömet i vården av vår brukare.

Efter cirka två månader stals en guldring från vår brukare vilket personalen kommenterade med "oj då, en till ". Själv gjorde jag en polisanmälan som jag också delgav verksamhetschefen.

Stölden hade skett inom en ganska snäv tidsram och det hade funnits stora möjligheter för verksamhetschefen att åtminstone fråga den personal som arbetade då om de uppmärksammat något.

Verksamhetschefen hävdade att Tapiren varken får eller skall driva någon utredning. Därefter meddelades att verksamhetschefen trots allt lämnat en rapport/utredning till polisen. Jag bad då polisen skicka mig hela akten i detta ärende varpå jag kunde konstatera att där fanns ingen rapport/utredning från Tapiren.

Jag har varit i kontakt med såväl ledning för Norlandia, som äger Tapiren, samt annan verksamhetschef inom Norlandia, som båda bekräftar att Norlandias policy är att göra en intern utredning vid upprepade stölder. För mig låter det som en självklarhet. Jag väntar fortfarande på verksamhetschefens rapport/utredning.

Mitt under besöksförbudet av corona pandemin, fick jag vetskap om att verksamhetschefen hade gett tillstånd till en boende att obehindrat gå ut och in och umgås med sina vänner. Det var inte förrän jag ringde och påpekade det olämpliga i det med tanke på smittorisken som hens utgång drogs in. Ett omdömeslöst ledarskap. Hur mycket smitta drog hen in till Tapiren.

Tapirens äldreboende.
Foto: Magnus Carlsson

En dag ledsagades vår brukare från matsalen till sitt rum av en undersköterska, och istället för att gå bakom brukaren som brukligt var, så gick hen en bit ifrån brukaren som föll till golvet och ådrog sig ett svårt lårbensbrott.

I stället för att låta brukaren ligga kvar på golvet och invänta kompetent ambulanspersonal, började personal under starka smärtor från brukaren att baxa upp hen på en stol. Varför skulle brukaren baxas upp på en stol med ett svårt benbrott ? Ett omdömeslöst agerande från personalen som därmed också riskerade att förvärra benbrottet. Man tror inte det är sant.

Jag tror ingen kommer på tanken att vid en trafikolycka släpa ut någon ur en bil som skriker över svåra nacksmärtor. Ej heller kunde man veta orsaken till brukarens fall i just det ögonblicket, det kunde ju ha berott på en stroke eller hjärtinfarkt. Börjar man då med att baxa upp någon på en stol? Var fanns omdömet?

Vår brukare opererades på Karlstads lasarett för benbrottet och återkom efter några dagar till sitt boende på Tapiren. Där delegerades personalen av sjukgymnaster att omgående utföra viss sjukgymnastik och även där uppstod viss förvirring bland personalen. En del hade uppfattat att starta sjukgymnastiken efter några dagar medan andra började omgående i enlighet med sjukgymnasternas direktiv. Några i personalen ville inte utföra vissa rörelser då brukaren visade stark smärta.

På grund av obotliga svåra komplikationer sattes palliativ vård in med bland annat morfin. För att en person som är satt på palliativ vård ska slippa kramper och ångestattacker, är det viktigt att morfinet fördelas jämnt under tiden så inga dalar i medicineringen uppstår. Undersköterskor delegerades att sköta frekvensen av detta men när det blev skarpt läge så var det ingen bland personalen som visste något om delegering förutom en "ängel". Sprutor med morfin fanns inlåsta i ett skåp nattetid och oåtkomliga, men tack vare vår "ängel" kunde hon injicera det morfin som behövdes.

Som anhörig till en döende person upplevde vi det hela som en "hönsgård" där vi hela tiden fick fråga om det finns uppdragna morfinsprutor kommande natt. Vid ett tillfälle uppstod ett glapp i injiceringen då jourhavande sjuksköterska var på ett uppdrag långt från äldreboendet varpå brukaren fick krampattacker under flera timmar. Men som tur var så kunde vår "ängel" ingripa ännu en gång.

Jag anser att vården i livets slutskede inte skett i enlighet med gällande regelverk. Givetvis kommer också detta att anmälas till IVO.

Vår familjemedlem avled senare efter några dagar, och den direkta orsaken var enligt den medicinskt ledningsansvarige läkaren på Karlstad lasarett, benbrottet som förkortade vår anhöriges liv.

Verksamhetschefen är skyldig att anmäla allvarliga händelser av det här slaget till huvudmannen Kristinehamns kommun, som ska utreda händelsen och anmäla till IVO och jag vet att någon sådan anmälan ännu inte inkommit till IVO.

Däremot finns det sedan tidigare en anonym IVO-anmälan om personal som får byta om från civila kläder till arbetskläder i den så kallade "sköljen" som skall vara den mest sterila platsen på arbetsplatsen.

Flera andra händelser som bör nämnas är bland annat när en personal med otydlig dialekt står och gormar osammanhängande över vår brukare, vilket var omöjligt att förstå för en dement person med dålig hörsel. Stor brist på kompetens och omdöme.

Samma personal skulle spruta in revaxör i ena örat på vår brukare när jag påpekade att hen måste väl ta ut hörapparaten först. Svaret jag då fick var...eh..är du säker ?

En sen kväll fick vår brukare förstoppning med uppkommen blödning. Anhörig försökte då avhjälpa detta när två undersköterskor dök upp vars enda kommentar var " du får inte vara kvar här för snart går larmet". De avvek utan en tanke på att vara behjälpliga. Anhörig fick då själv se till att stoppa blödningen samt förbereda brukaren för natten.

Vi har som anhöriga hela tiden försett vår brukare med olika typer av persedlar som handdukar och kläder enligt de bestämmelser som gäller. På 1,5 år har cirka 15 handdukar och minst två blusar försvunnit. Vi har ibland hittat andra brukares kläder på vår brukare eller i hens garderob. Ett virrvarr av persedlar som byter ägare på avdelningen.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att givetvis finns det också bra personal på Tapiren, och ni vet själva vilka ni är, men jag upplever skillnaden på vård och omsorg är stor mellan en sjukhusavdelning och ett äldreboende. På sjukhus sker en mer strikt återrapportering och uppföljning och där kan ingen efter en briefing svara "jag vet inte för jag kom nyss" vilket var ett vanligt svar som vi fick.

Alla synpunkter som jag dryftat i denna insändare beror på ett tveksamt ledarskap. Som alltid så är det chefens plikt gentemot brukare, anhöriga och ägare till verksamheten, att se till så organisationen fungerar som det är tänkt. På Tapiren är det tveksamt.

För övrigt så är Tapirens ledord "Gott Liv - Varje Dag" ...jo, jo.

J. O. Ohlson

NKP har gett verksamhetschefen möjlighet att svara direkt på insändaren och fått svar från kommunikationschefen för Norlandia Care AB att företaget inte kommer bemöta kritiken.

Maria Andersson

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.