Rusta upp eller bygga nytt försvar?

Ledare
PUBLICERAD:
Efter de konfliktfyllda och utdragna besluten om Försvarets utbyggnad har själva upprustningen nu börjat. Regementen ska återinvigas eller etableras i bland annat Arvidsjaur, Sollefteå och Kristinehamn.

Men de olika orternas förutsättningar skiljer sig åt, beroende på om Försvarsmakten har aktiv verksamhet där eller inte, vilket ÖB också konstaterat och kommenterat att Kristinehamn blir sist ut av orterna att få sin återetablering. Effekten av den tidigare avvecklingen av Försvaret blir nu ännu mer påtaglig, när anläggningar behövs på nytt.

Inför försvarsbeslutet 2020 var kostnaden och processen med bland annat miljöprövningar för att bygga nya anläggningar en stor anledning till att Försvarsmakten och Fortifikationsverket ville hålla nya satsningar till orter där försvarsverksamhet redan fanns. Men från politiskt håll fanns också tankar om regionalpolitik och folkförankring, vilket därför slutade i att Försvaret ska återstarta verksamhet i Kristinehamn, Falun och Sollefteå. Något som det jobbats hårt på från Kristinehamnspolitikens håll, tillsammans med politiker från såväl Karlskoga, som Karlstad, regionerna och riksdagen.

De tre nya orterna har alla tidigare haft regementen eller garnisoner, men dessa lades ned i början av 2000-talet. I Sollefteå har det därför uppstått en konflikt om huruvida de gamla lokalerna går att använda till det nya regementet. Lokalpolitikerna säger ja, medan försvarsmyndigheterna lutar åt att bygga allt på nytt (DN 25/2). Hur det blir i Kristinehamn återstår fortfarande att se.

Samma process har redan genomgåtts på Gotland, vars nya regemente upprättades 2018. Där bedömdes de gamla anläggningarna inte vara tillräckliga för att rustas upp, och staten hade dessutom redan sålt området. I stället byggdes nya anläggningar som hittills kostat 1,5 miljarder kronor. Därtill har miljöprövningen av Tofta skjutfält blivit ett utdraget huvudbry för Försvaret.

Kostnaderna och processerna som nu präglar flera av de nya försvarsverksamheterna är ytterligare ett skäl till att den omfattande avvecklingen var en dålig idé från början. De pengar staten fick in på att sälja byggnader och mark räcker inte för att betala återuppbyggnaden. De anläggningar som finns kvar, och som är tillgängliga, är inte anpassade efter de behov som Försvarsmakten har i dag. Om viss verksamhet hade funnits kvar skulle lokalerna ha kunnat uppdateras allt eftersom. Nu behöver det mesta göras samtidigt och från början.

Nu är det för sent att göra avvecklingen av Försvarsmakten ogjord. Däremot kan vi dra lärdomar för andra politikområden – även i de fall där det inte handlar om medveten avveckling utan bara försummelse. Ett sådant exempel är vägar och järnvägar, som på sina håll länge har haft ett skriande underhållsbehov. Även VA-näten har försummats av många kommuner när det gäller att långsiktigt säkra standarden.

När verksamheter försummas eller avvecklas utan eftertanke kommer det nästan oundvikligen att bli ännu dyrare när något så småningom måste göras. Det måste varje politiker och myndighet ha i åtanke innan sådana beslut fattas.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.