Hösten 2018 berättade vi om Abdullah, en ensamkommande flyktingkille från Iran.
Nu ställs situationen på sin spets för Abdullah. Har han inte hittat ett jobb inom tre månader kommer han att utvisas till Afghanistan, ett land som han inte har någon koppling till.
– I alla jobbannonser står det att man måste ha erfarenhet, men du vet, jag har precis slutat skolan. Det är svårt, säger Abdullah.
Första gången vi berättade om Abdullah var han en av alla de ensamkommande ungdomar som under sommaren 2018 hade fått sitt tredje avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Först bodde han på ett HVB-hem, sen i Migrationsverkets lokaler på Vasallen, men efter det tredje avslaget tvingades han under en kortare period att bo i ett hjälptält i väntan på Migrationsöverdomstolens beslut och hade inte rätt till varken ersättning eller boende.
Sedan ett nödrop gått ut på Facebook från nätverket Världen i Värmland fick Abdullah flytta hem till makarna Carina Noväng och Anders Söderlind och deras två barn på en liten lugn villagata i Kristinehamn.
– Det här är fantastiskt varma och kärleksfulla killar, trots allt de har varit med om, sa Carina då.
Sedan dess har Abdullah blivit en naturlig del av familjen. Han har tagit studenten och flyttat till en egen lägenhet i stan som Carina och Anders har ordnat åt honom.
– Jag har bott där i snart ett år. Det känns bra att ha något eget, men jag hälsar på familjen minst en gång i veckan. Men jag försöker klara mig själv och ringer inte längre direkt när jag får problem med något, säger Abdullah med ett leende.
Det är först nu som det börjar kännas riktigt tryggt med något eget. Tidigare sov Abdullah gärna över hos kompisar för att slippa känna sig ensam. Abdullah och Carina beskriver en tuff tillvaro som präglas av ovisshet och fördomar.
– Migrationsverket har bestämt att Abdullah inte har tillräckligt skyddsbehov och därför gett honom tre avslag. Jag kan inte förstå vem som kan sätta sig över andra och säga att det inte finns nog skyddsbehov, har de ens lyssnat på vad Abdullah har att berätta? frågar sig Carina.
Men även om Abdullah har fullgjort sin utbildning till CNC-operatör på Presterud så är läget egentligen oförändrat. Han har fortfarande inte fått sitt uppehållstillstånd, och nu börjar tiden bli knapp. Har han inte hittat en tillsvidareanställning med en varaktighet på minst två år senast i maj väntar utvisning till Afghanistan.
– Det är jättejobbigt just nu, säger Abdullah.
Nya Gymnasielagen kräver att han inom sex månader efter avslutad examen måste ha fått en tillsvidareanställning på minst två år. Det som gäller under dessa två år är att Abdullah ska ha minst 4 200 kronor kvar efter att skatt och alla räkningar är betalda, det vill säga cirka 13 500 kronor för Abdullahs del.
Det har föreslagits lättnader för de som omfattas av den så kallade Nya gymnasielagen, men ännu har ingenting hänt. Många av Abdullahs vänner befinner sig i ett helt annat läge då de redan har fått jobb och uppehållstillstånd.
– Många är väldigt framåt och snackar och är duktiga på att berätta vad de kan. Men om man som Abdullah är lite mer en tänkare, en matematiker, och inte har lika lätt med språket är det svårare, även om man är lika duktig och jobbar lika bra. Man känner sig maktlös, säger Carina.
Tillsammans har de sökt minst ett hundratal jobb över hela landet. Anders och Carina har frågat alla de känner.
– Vi har sökt på lager, bondgårdar, för sjutton överallt, men det är extra svårt nu i coronatider, säger Carina.
– En av kanske 100 har svarat. De svarade nej och tackade för min ansökan, suckar Abdullah.
Hemma hos Carina och Anders talar de alltid om Abdullah som en naturlig del av familjen, även om han nu har flyttat till en egen lägenhet. De har till och med övervägt att starta eget för att kunna ge Abdullah ett jobb, men har tvingats inse att de pengarna är svårt att få fram som privatperson.
– Vi gör allt vi kan för att han ska få stanna, säger Carina.
Vad säger barnen?
– De tycker att det är så hemskt. Abdullah är deras bror nu. De kan inte i sin vildaste fantasi föreställa sig hur någon kan bli ivägskickad på det viset.
Abdullahs familj, föräldrarna och fyra syskon flydde från Afghanistan när Abdullah var mycket liten och bor i Iran, men där lever de som papperslösa hazarer, en folkgrupp som utsatts för olika former av förtryck. Om Abdullah utvisas hamnar han i Afghanistan. Han talar inte språket och han känner ingen där.
I nuläget törs han inte tänka på hur det skulle bli för honom att tvingas lämna tryggheten och vännerna i Sverige.
– Jag har fortfarande tid på mig. Först ska jag ta mitt körkort och sedan fortsätta söka jobb. Det är nervöst, men jag har inga alternativ. Jag måste försöka ända fram till sista dagen, säger Abdullah.
Tillsammans med Anders, Carina och barnen hoppas han fortfarande att det där jobbet ska dyka upp.