Det är förskräcklig med så låg måluppfyllelse

Insändare
PUBLICERAD:
Allt för många har betyg som inte är godkända och skolan tar inte problem tillräckligt på allvar menar insändarskribenten.
Foto: Jessica Gow/TT
Fredag 10 januari kan vi läsa att 40 procent av niorna i Kristinehamn har underkänd i ett eller fler av de tre kärnämnena. Historien berättar dock inget om hur fördelningen är mellan de andra betygsstegen, men man behöver inte vara Einstein för att förstå att den påminner om populationsfördelningen i u-länder.

Läget är därför mycket värre än överskrifter tillsäger. Trots detta verkar biträdande skolchef Eva Hagwall Josefsson inte särskilt upprörd. Hon förklarar att man självklart inte kan sätta sig ned och vara nöjd med detta (!) och att man kan (!) välja att se på det som att det är förskräcklig med så låg måluppfyllelse.

Dock verkar det som att skolförvaltningen väljer att inte se på det som förskräckligt. I stället för att lansera en katastrofplan, omtalas en långsiktig handlingsplan med olika fokusområden.

Men allvarligt talat, är inte detta ett krisläge? Varför inte vara ärlig och erkänna att skolan inte klarar av sitt uppdrag i nuläget och resonera utifrån detta faktum. Ett resonemang skulle kunna se ut såhär: ni behöver fler resurser och den enda riktigt stora oanvända resursen ni har att tillgå är oss föräldrar.

I nuläget kanske mer av skolarbetet måste läggas över på hemmet för att lösa den akuta krisen. ”Orättvist!” skriker man självklart då, men det är väl inte rättvist som det ser ut nu heller? Får fler hjälp i hemmet får läraren större möjlighet att hjälpa de elever som inte kan få samma stöd i hemmet. Detta förslag kommer förstås viftas bort, men jag skriver detta för att jag engagerar mig och är bekymrad för mina och andra barns framtid.

Jag skulle önska skolförvaltningen faktisk kunde kalla problemet vid dess rätta namn: en kris! Och presentera åtgärder som faktisk gör skillnad, även för de elever som bara har ett halvår kvar: en krisplan!

Allt är bättre än att inte göra något och att säga att ”Vi vet att detta är något vi måste jobba med, vi kan inte sätta oss ned och vara nöjda” låter inte lika betryggande som att ” Vi befann oss ju i en snarlik situation förra året och vi ser att de insatser vi arbetat med sedan dess inte har gett effekt. Detta är något vi kommer ta tag i direkt och en första åtgärd är att kalla in alla föräldrar till elever i årskurs 9 för att tillsammans diskutera hur skolan och hemmet kan samarbeta för att lösa den akuta situationen som uppstått. Vi kommer också diskutera mer långsiktiga idéer för hur skolan kan utnyttja mer av de resurser som finns i hemmet, så inte samma situation uppstår nästa år”.

Engagerad förälder

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.