Det är dags att vi reser oss

Insändare
PUBLICERAD:
Klimathotet måste tas på allvar understryker Oscar Askling.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
2015 vintertalade Johan Rockström, professor i global miljövetenskap och nybliven chef för tyska Potsdam institute for climate impact research, i Sveriges radio med orolig men hoppfull stämma om klimatkrisen och Parisavtalets framgångar.

År 2020 den 1 januari, var det dags igen. I detta program är det en helt annan ton. Det är redan ett historiskt vintertal och det är högst anmärkningsvärt att en världsberömd och internationellt respekterad forskare uppmanar till revolution.

Tillbaka till året 2015, då jag lyssnade på Johan med andan i halsen. Jag var 25 år och nyexaminerad efter fem år på universitetet i Karlstad och skulle precis insvepas i arbetsmarknaden som vattenprovtagare. Förvisso var det ingen nyhet att klimatet var kraftigt påverkat av människan och att prognoserna såg dystra ut, men det vintertalet av Johan var ödesmättat.

Sedan dess har jag följt forskningen och Johan, läst väldigt mycket litteratur för att försöka finna nyckeln till klimatet och börjat engagera mig politiskt. ”Folk vet inte hur allvarligt och aktuellt detta är men när förståelsen faller in så kommer det ordna sig”, tänkte jag. Naivt trodde jag folk till slut skulle förenas bakom vetenskapen. Men de följande åren är inget för mänskligheten att skryta med i historieböckerna i framtiden. Trump blev president, Nigel Farage övertalade ett multikulturellt land om att Brexit var vägen framåt och nazism och rasism bokstavligen intog gator och parlament runt om i Europa och även i norden.

På sociala medierna var det en kamp dygnet runt om att faktakolla och bemöta desinformation. I verkliga livet polariserades samhället kraftigt och värderingar om ett öppet och tolerant demokratiskt samhälle var inte lika uppenbara längre. Senaste valet i Sverige vittnar om hur polariserat Sverige är med ett omöjligt parlamentariskt läge för majoritetsregering. Ovana partisamarbeten förenades som regeringsunderlag för att värna om demokratin och oheliga allianser tappar bort ordet: ”konstruktivitet” i vokabulären. Populism verkar inte längre vara något att skämmas över utan snarare skåpmat för flertalet partier idag. Och detta sker alltså under en liten avmattning av högkonjunktur i svensk ekonomi. Var är vi på väg?

Johan Rockström har liksom jag blivit alltmer hopplös och dyster gentemot samhällsutvecklingen. Han har på senare tid ändrat sin uppfattning om så kallad ”grön tillväxt” som betyder att ekonomisk tillväxt vilket frikopplas från växthusgasutsläpp och därmed inte påverkar klimatet. Hans tidigare positivitet har alltså krossats av empiri då grön tillväxt inte går att frikoppla. Han har dessutom tappat hoppet om att vi kan klara 2-gradersmålet, då han inte alls tror det är möjligt för mänskligheten att minska sina utsläpp med första en halvering till 2030 för att sedan halvera utsläppen igen 2040 och nå noll utsläpp till 2050.

Naturen tippar över när en viss tröskel är nådd och konsekvenserna är irreversibla, omätbara och utsätter mänsklighetens exsistens utan överdrift.

Vad gör vi? Börja med att lyssna på Johan Rockströms senaste vinterprat på Sveriges radio. Deppa inte men ta in allvaret. Snälla.

Oscar Askling

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.