Mördande jakt på tidningspapper

Ledare
PUBLICERAD:
Tidningspappret blir dyrare,
Foto: Anders Hanson
Sveriges konsumenter är världsbäst på att återvinna tidnings- och returpapper. Enligt statistiken tar nio av tio tidningsläsare sina pappersbuntar till återvinningen. Trots det vill regeringen flytta pappersåtervinningen till människors hem. Det är att lösa ett problem som inte finns. Och den mördande kostnaden för omställningen vill politikerna lägga på tidningarna och dess läsare – som redan återvinner sitt papper.

Hur hushållens avfall ska hanteras har stötts och blötts i decennier. Men med rödgröna ambitioner kring cirkulär ekonomi har än mer kraft lagts på området. Från och med i år har regeringen skärpt delar av de förordningar som styr avfallshanteringen.

Det finns vissa skäl att höja ambitionsnivåerna kring återvinningen. Engångsartiklarna blir fler. Allt för ofta hamnar plastförpackningar inte i återvinningen utan i soppåsen med det brännbara avfallet. Det lär det finnas rent praktiska orsaker till. Kladdiga förpackningar tar tid och varmvatten att skölja ur. Ligger förpackningarna länge i en insamling kan det börja lukta.

Tidningspapper, precis som glas, är det annorlunda med. Det gör inget att det samlas på hög. Det finns vidare en längre tradition av att sortera ut pappret från soporna. Det återspeglas i att nio av tio hushåll tycker att dagens system är enkelt. Framöver vill dock regeringen att pappret ska samlas in nära hemmet, som vid hushållssoporna eller så kallat kvartersnära.

Men att försöka höja återvinningsgraden i det storskaliga systemet från dagens dryga 90 procent lär bli svårt. Många återanvänder tidningspapper på sitt eget sätt. Det används när det julpysslas, byggs hemma och planteras i trädgården. Ett exempel på det kommer ifrån Norrköping tidigare i år. Där användes 1150 tidningar som underlag för träd- och blomsterplanteringar i ett nytt bostadsområde.

Jakten på de sista procenten tidningspapper, som folk petar in i brasan, kan också bli hemskt dyr. Kostnaden för den väldiga omställningen säger regeringen ska tas av producenten – som är ett pappersbruk eller en tidning.

Det är en kostnad som kommer att fortplanta sig i affärskedjan, via tryckerier och ekonomiskt ansträngda mediehus till konsument. Och om tidningskonsumenterna inte är beredda att ta kostnaden riskerar följdverkningarna att bli allvarliga. Bland annat TU Medier i Sverige (DN 5/12) har varnat för att konsekvensen av det förändrade insamlingssystemet kan bli ”flera nedläggningar av lokala nyhetsaktörer.” Det här gör att staten pressar de lokala tidningshusen från två håll, både genom att pappret blir dyrare och att skattefinansierade public service konkurrerar om nyhetskonsumenterna.

Skenande kostnader för återvinningen riskerar även att slå emot regeringens vision om en livskraftig cirkulär ekonomi. Ett dyrt insamlingssystem för tidningar kan göra det återvunna svenska pappret dyrare än nytt papper – i en cirkulär ekonomi går ju kostnaden runt. Med de nya insamlingskraven för tidningspapper har regeringen dragit igång en ond cirkel.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.