Inspiration, uppslag och idéer bara kommer till henne. Yvonne Lindbom tackar, tar emot och målar.
På lördag är det dags för hennes utställning i Galleri Vågen.
Yvonne Lindbom var född, uppvuxen och rotad i Karlskoga. Men när barnen flyttade ut och både hon och maken skulle bli pensionärer köpte de sig ett renoveringsobjekt i Duvedalen, Degerfors. Det är där hon lever och verkar idag.
– Det är som i filmen Drömkåken med Björn Skifs. Vi har allt det, utom flaggstången i taket, säger hon.
Yvonne målar figurativt med olja och akryl, och gärna stora, färggranna motiv. Med sig till Kristinehamn har hon tolv tavlor. Alla motiv döljer berättelser, upplevelser och möten från verkliga livet. Utställningen heter Så jag målar...ty så roar mig att måla, vilket Yvonne förklarar så här:
– Jag skiter fullständigt i hur det ser ut. Jag gör det på mitt sätt, för min egen skull. Publikfrieri är inte min grej, skrattar hon.
Hon överlåter dock åt maken att hänga själva utställningen. En färdig tavla är hon klar med, förklarar hon.
– Han är bra på det. Men jag lägger mig i förstås.
Den röda tråden är viktig.
– Det måste finnas ett samspel. Tavlorna får inte ta ut varandra, säger hon.
På lördag är det vernissage. Utställningen visas till och med den 30 juni. Yvonne Lindbom ställde också förra sommaren ut i Galleri Vågen. Hon återvänder gärna för atmosfären och mötet med besökarna i det anrika hantverkskvarteret.
– Att måla är som att hålla på med musik eller att vara författare. Det måste stämma. Ibland får man börja om och måla över hela skiten för att det inte känns rätt, säger Yvonne Lindbom.