Varför ska vi stanna kvar när andra kommuner skriker efter oss?

Insändare
PUBLICERAD:

Dagligen möter jag kollegor, pedagoger, förskollärare och barnskötare och tragiskt nog ställer sig de många av oss frågan just nu ”ska jag också byta kommun?” ”ska jag byta yrke helt?” ”hur ska jag orka?”. För det är precis det som händer just nu, personalen i Kristinehamns kommun säger upp sig och byter kommuner och tonen bland många av de som är kvar känns mestadels väldigt hopplös och tom.

Jag själv har bara varit färdig förskollärare i några år och under utbildningen matades man med information om hur kritiskt läget är i förskolan och min tanke var att jag ska visa vad jag kan, jag ska orka, jag ska göra allt för de barn jag möter i mitt yrke. Tyvärr ställer jag mig redan efter några år samma frågor som mina kollegor och andra förskollärare på andra förskolor i kommunen ställer sig, ”ska jag söka något helt annat jobb?” och framförallt ”hur ska jag orka?”. Men motfrågan som jag ställer mig är ”vem ska då orka om inte jag?”

Under den här terminen säger kollegor upp sig byter yrken men flera byter till närliggande kommuner. Vi förlorar kollegor med erfarenhet, drivkraft, vilja och kompetens men i den här kommunen finns det ingen energi kvar längre. För förskollärare är eftertraktade, kommuner skriker efter förskollärare, så varför ska vi stanna kvar här? När sammanställningen kommer så ligger Kristinehamn näst sist på den listan men det skulle vi inte bry oss så mycket om och det stämmer ju inte helt eller hur var det du sa Fredric Norlin? Men konstigt nog så om jag skulle byta till en närliggande kommun just nu så skulle min plånbok bli tjockare och jag skulle få mindre barn i min barngrupp och hamna i kommuner som ligger högre på den listan.

Jag var en av dem som såg fram emot lite förändring, att förskollor lägger ner innebar ju att personaltätheten med rätt yrkesutbildning skulle bli tätare och mer kompetent på de förskolor som finns kvar. Men konsekvensen av bristfällig information och ett rörigt osammanhängande system gör nu att vi istället förlorar dessa kunniga eldsjälar till andra kommuner. Jag ser fortfarande fram emot hösten med nya kollegor och förhoppningsvis ny energi men samtidigt har jag kvar varningsklockan som ringer för vad min roll i denna kommun egentligen är värd. För jag har heller tyvärr ingen lösning på problemen precis nu, men som förskollärare är man extremt inställd på problemlösning och flexibilitet så jag ska fundera vidare på hur detta ska kunna bli en bra framtid för Kristinehamns kommuns barn och mina egna barn. Men ett tips är att ta vara på oss till hösten när de bildats nya arbetslag, personal har flyttats på och vi står inför en ny termin. Visa vad vi betyder för kommunen och för er innan vi förlorar fler.

Vi tycker om att spela spel, det gör vi dagligen men som läget är nu så har vi blivit brickor i ett spel som flertalet av oss inte längre vill spela och frågan är vart försvann ”barnen bästa?”

Problemlösningsfokuserad förskollärare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.