Den som väntar på något gott… En titt på Memfis skivutgivning visar att det inte är tätt mellan givarna: The Wind-up (2006), Vertigo (2011) och ep-skivan Silva (2013).
Nu är tiden kommen för Imperium, som med en sammanlagd speltid på drygt 35 minuter är lite av en udda fågel i den progressiva genren som ofta handlar om långa låtar. Men att bryta mönster är helt normalt i Memfis musikuniversum för de har alltid gått sin egen väg, ända sedan starten för lite drygt 15 år sedan.
Memfis: “Det får inte kännas monotont och tråkigt“De utflyttade kristinehamnarnas musik har släktskap med tyngre artister som Opeth, Mastodon, Persefone och Burst (också från Kristinehamn) men även med ”vanlig” rock/hårdrock. Och allt möjligt annat. Att det emellanåt vävs in lite psykedeliska tongångar känns helt logiskt.
Låttexterna har en röd tråd i form av berättelser om olika delar i civilisationen och är därmed en vänlig påminnelse om att inget är nytt under solen. Inspirationen kommer nämligen från The Fate Of Empires (Sir John Glubb) som beskriver tendenserna att mänsklighetens historia går i cykler.
Det stillsamma introt Gandaberunda hinner knappt börja innan Outburst tar vid och lever upp till sitt namn. Det är fullt ös från start och growlsången tar inga fångar. Men plötsligt bryts urladdningen av ett stämningsfullt rensångsparti och som om inte det vore nog avslutas låten med ett akustiskt parti. Allt på bara drygt fyra minuter.
Allra sist briserar den blytunga pjäsen The Resistance med domedagskänsla som räcker och blir över. Men allt är inte nattsvart eftersom spröda melodier då och då tillåts sticka fram och bidra med aningens ljus i mörkret.
Det händer minst lika mycket i de sex låtar som utspelar sig mellan de ovan nämnda och det är ingen överdrift att säga att Imperium är en imponerande skapelse.
Mycket har hänt sedan den hyllade debutskivan men en sak är orubblig och det är Memfis vilja och förmåga att trollbinda lyssnaren. Att det av en del musiktyckare förväntat stora genombrottet har uteblivit tror jag att bandmedlemmarna tar med ro. De styr skutan när de vill och vart de vill på sina egna villkor.
Magnus Bergström